Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi tro oss alltså vara berättigade till det påståendet,
att ingenting kan af oss tänkas ntan såsom enhet, och, då
enheten *— såsom vi förut visat — icke är möjlig utan
mångfald, att ingenting kan äf oss tänkas utan såsom både
enhet och mångfald, hvadan vi också äga all rätt att åt det
sannt varande tillägga enhet och mångfald såsom nödvändiga
bestämningar.
Emedlertid möter oss ännu en anmärkning. Om vi
betrakta arten och beskaffenheten af vårt menskliga tänkande,
så kunna vi ej undgå den observationen, att detta vårt
tän-kande är abstrad, till följe hvaraf vi först och främst icke
kunna fatta annat än de allmännare bestämningarne och för
det andtfa fatta defssa endast successivt, så att aldrig mer
än en bestämning i sänder är för vår tanke närvarande. Att
detta är en inskränkning i vårt tänkande, faller af sig sjelft;
ty dét fullkomliga tänkandet måste vara det, som förnimmer
alli och har allt för sig närvarande likasom uti en enda
punkt. Det kan nu blifva fråga om, huruvida icke ändå
denna inskränkning i vårt tänkande för öss till någon del
förfalskar den verld, som vi genom tänkandet förnimma; och
om så är, så kan det sedan blifva en annan fråga, om icke
tilläfventyrs enhet och mångfald äro sådana bestämningar,
hvilka vi just till följe af denna inskränkning i vårt
tänkande’ iftåste tillägga det sanna varat, men hvilka deremot
skulle försvinna, ifall vi i vårt tänkande kunde komma till
en fullständig eller concret uppfattning af det, som utgör
tänkandets föremål.
Mot denna invändning anmärka vi, att en abstraction
alldefes1 iekfe behöfVer innebära en förfalskning.
Abstractio-nen betyder endast, att vi i vårt tänkande icke upptaga alla
det satina varats bestämningar; hvaraf visserligen följer, att
vi i vårt tänkande måste lémna dessa bestämningar åsido,
men ingalunda att de öfriga måste uppfattas annorlunda, än
de i sjelfva verket äro. För att uppfatta någonting falskt
fordras nämligen, icke blott att bestämningar, som tillkomma
ett object, förbises Vid dettas uppfattande, utan äfven att
bestänrtringatf, som icke tillkomma objectet i sin sanning, Kk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
