Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära - Substantiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Substantiven äro till sin betydelse konkreta eller
abstrakta. Konkreta kallas de substantiv, som utsäga
namn på verkliga, det är i och för sig bestående
ting: häst, hus, bord, luft, ängel. Abstrakta kallas
de substantiv, hvilka uttrycka namn på sådana ting,
som icke i och för sig finnas till, utan kunna tänkas
endast i förening med andra ting och sålunda angifva
en egenskap, en verksamhet, ett tillstånd eller
ett förhållande: dygd, trohet, flit, skrifning,
sömnighet, förening.
Sådana konkreta substantiv, hvilka uttrycka namn på
särskilda föremål till skillnad från andra föremål
af samma slag, kallas proprier, (egennamn): Sverige
(till skillnad från andra länder), Dalälfven (till
skillnad från andra floder), Gustaf (till skillnad
från andra manspersoner), Brunte (till skillnad från
andra hästar).
Substantiven kunna ersättas med han, hon eller
det. På grund häraf indelas de uti tre genus: de
substantiv, i stället for hvilka man kan säga han,
äro maskuliner (hankön): mannen, vinden, skogen; de,
i stället for hvilka man kan säga hon, äro femininer
(honkön): kvinnan, blomman, täflan; de, i stället
för hvilka man kan säga det, äro neutrer (intet-kön):
trädet, huset, axet. Endast några få substantiv hafva
naturligt kön. Alla de substantiv, hvilka beteckna
ting, som i verkligheten icke hafva något kön,
men hänföras till genus maskulinum eller femininum,
sägas hafva grammatiskt kon. Sådana substantiv kunna
ersättas med den i stället för han eller hon.
Ett substantiv kan uttrycka namn antingen på
endast ett föremål eller på flere. Dess numerus
(tal) är därföre singularis (ental): tafla, skog,
sång, nöje, träd (ett); pluralis (flertal): taflor,
skogar, sånger, nöjen, träd (flere). Pluralis bildas
genom att till substantivet i singularis foga en
ändelse: ros-or, konung-ar, strid-er, strå-n. Somliga
substantiv äro lika i singularis och pluralis: hus
(ett), hus (flere), fönster, bolag, hufvud, betyg,
namn.
Då substantivet slutar på obetonadt -a eller -e samt
-el, -en eller -er, bortfaller slutvokalen framför
pluraländelsen: flick-a, flick-or; stolp-e, stolp-ar;
himm-el, himl-ar; ök-en, ökn-ar; fjäd-er, fjädr-ar.
Proprier sakna pluralis, likaså vissa ämnesnamn
och abstrakta substantiv, såsom säd, järn, mjölk,
allmoge, godhet, tillgifvenhet, dåsighet. Några
substantiv finnas endast i pluralis: föräldrar,
ferier, grönsaker, håfvor, inälfvor, blånor (blår).
Då ett substantiv uttrycker namn på hvilket eller
hvilka föremål som helst, säges det hafva obestämd
form: gata, gator; färg, färger. Uttrycker det
namn på ett särskildt eller flere särskilda (förut
kända) föremål, säges det hafva bestämd form: gatan,
gatorna; färgen, färgerna. Den bestämda formen bildas
genom tillägg af ändelser, hvilka ändelser kallas
bestämd artikel, äfven slutartikel. Slutartikeln är
i singularis -en eller -n, -et eller -t: skäl-en,
granne-n, rik-et, öga-t;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
