- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:15

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska språket - Form- och satslära - Mer om verb - Passiv form

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Presens

Plur.

vi må, kunna, vilja må, kan, vill I mån,
kunnen, viljen

de må, kunna, vilja måtte, vi måtte,
kunde, ville

kunde, I måtten, kunden, villen

lian ville de måtte, kunde,
ville.

Presens af modala hjälpverb användes att bilda
hufvudverbets kon-junktiv presens: inå kalla, och
perfektum: må hafva kallat; imperfektum af samma
hjälpverb användes att bilda hufvudverbets konjunk-tiv
imperfektum: måtte kalla, och pluskvamperfektum:
måtte hafva kallat.

Äfven imperativen kan omskrifvas med skall, måste,
låta: Sex dagar skall du arbeta. Du måste thjälpa
honom. Låt dig nöja!

Då genom verbet uttryckes, att subjektet utöfvar en
verksamhet, säges det hafva aktiv form: Solen belyser
jorden. Målaren målar taflan. Uttryckes däremot,
att subjektet mottager en verksamhet, säges verbet
hafva passiv form: Jorden belyses (blir belyst)
af solen. Taflan målas (blir målad) af målaren.

Den passiva formen uttryckes antingen med hufvudverbet
ensamt: kallas, tros, brytes; eller med hufvudverbets
particip perfektum tillsammans med något af de
passivbildande hjälpverben vara, blifva, varda: blir
kallad, blir trodd, blir bruten. Den enkla passiva
formen uttryckes medelst ändelsen -5. Då den passiva
formen uttryckes med tillhjälp af passivbildande
hjälpverb, säges den vara omskrifven. Endast
transitiva verb kunna hafva fullständig passiv
form. De passiva hjälpverben böjas sålunda:

Sing. Plur.

(jag l vi äro, blifva
(bli), varda Presens \du\ är, blir, varder I
aren, blifven (blin), vardenx

\ han ) de äro, blifva
(bli), varda

I jag \ var, vi voro, blefvo,
vordo

du \ blef, I voren, blefven,
vorden

han j vardt de voro, blefvo,
vordo.

Tillsammans med perfektum particip af hufvudverbet
bildar hjälpverbet blifva (varda) omskrifna passiva
former af hufvudverbet: blir (blifver) kallad,
blir trodd (= kallas, tros); har blifvit kallad,
har blifvit trodd (= har kallats, har trötts);
blef kallad, blef trodd (= kallades, troddes); hade
blifvit kallad, hade blifvit trodd ( - hade kallats,
hade trötts).

I presens användes helst den enkla passiva formen:
kallas i stäl^

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free