Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturhistoria - Första avdelningen: Djurriket - Allmänna betraktelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
hotar, bläckfisken utsprutar en svart vätska och söker
sedan smyga sig undan i det grumlade vattnet. Är
flykt omöjlig eller äro båda parterna jämnstarka,
försvarar sig den angripne. Hästar och hornboskap
försvara sig mot vargar sålunda, att de förra
ställa sig med hufvudena tillsamman och slå bakut,
de senare åter bilda en krets och vända hornen utåt
mot fienden. Många djur frälsa sig också i farans
stund genom »förklädnad och skyddande likhet»
(se denna rubrik).
Byggandet af boning för eget behof eller åt
afkomman. Fåglar, som ej sett andra af samma art
bygga bon, hopsätta dock alldeles likadana, äfven af
den konstigaste form. De i ekvatorsländerna allmänt
förekommande väfvar e fåglarna bygga af gräs och
växttrådar pungformiga nästen med ingång på undre
sidan och upphänga dem på trädens yttersta grenar,
så att hvarken ormar eller markattor, de listigaste
af alla äggtjufvar, kunna nå dem. Koloniväfvarna
bygga tätt intill hvarandra under ett gemensamt tak,
som skyddar nästena mot regn.
Nästan ännu märkvärdigare äro de bon, som byggas
af skräddarefåglarna i medelhafsländerna och
Ostindien. Med tillhjälp af näbben och klorna hopsyr
hanen ett par blad på den yttersta grenen af ett träd
och lägger därinom en liten bale af blomblad och
dun. Tråden bereder han af växtfibrer, spindelväf
eller bomull. Att fågeln likväl har ^sitt lilla
förstånd och vet att begagna sig af omständigheterna
bevisas däraf, att han gärna begagnar segelgarn eller
annan tråd, då han kan öfverkomma sådan. Göken bygger
som bekant intet bo, utan honan praktiserar in sina
ägg hos andra fåglar. Äggen, som äro mycket små,
värpas på marken, hvarpå honan med näbben lägger dem
i de utsedda bona, ett i hvarje. Hennes instinkt
leder henne därvid ofelbart att lägga äggen hos
insektätande, aldrig hos fröätande fåglar. Då äggen
sedan kläckas, tränger gökungen sina små halfsyskon
ur boet, så att de ömkligen omkomma (däraf uttrycket
»en otacksam gök»). I stället för att hämnas på
honom fortsätta de små fosterföräldrarna, drifna
af instinkten, att föda den glupske inkräktaren,
ja, det har till och med händt, att de omkommit
af ansträngning eller tillkallat hjälp af andra
småfåglar. Icke sällan begår dock gökhonan ett
misstag, för hvilket hennes instinkt icke kan
skydda henne, i det hon lägger ägg i ett trädhål,
ur hvilket ungen sedan icke kan komma ut. Om bins
och myrors märkvärdiga bostäder och samhällen skall
talas längre fram.
Däggdjuren nedlägga i allmänhet föga besvär på
byggandet af bon. Päfven och gräfsvinet nöja sig
med en håla i marken, sorkar och råttor gräfva långa
gångar. Konstigare är mullvadens bo inrättadt. Det
består af tvenne cirkelformiga gångar, förenade genom
tvärgångar. Något djupare ligger boet, där ägaren
har sin af mjukt gräs bestående bädd. Hotar en fara,
kan han fly genom en gång, som börjar under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
