Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Vulkanism och Vulkaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Fig. 11
denna fått ungefär det utseende, som fig. 11
utvisar. Ett brant berg reser sig intill en djup
in sänkning, som täckes af hafvet. Spänningen inom
bergmassan kan vidare tänkas hafva varit så stor,
att sprickor uppkommo (fig. 12), och om dessa gått
tillräckligt djupt ned, kan, på
sätt som ofvan omnämnts, den frigjorda lavan
hafva sökt sig väg upp genom de öppnade remnorna
och vulkaner bildats på topparna af de höga
bergsträckorna.
Gasuiströmningar ur vulkanerna. Förutom lava,
vulkanisk aska och stenar m. m. föra vulkanerna äfven
en mängd gasformiga ämnen upp i dagen. Viktigast är
vattenångan, om hvilken vi redan i det föregående
haft tillfälle att tala. Vid alla vulkaniska utbrott
utströmma väldiga massor af vattengas så väl frän
kratern, ur hvilken ångpelaren ofta kan höja sig
flere tusen meter högt, som ock från alla klyftor
och sprickor på vulkanens sidor och vid dess
fot. Dessutom förtjäna särskildt kolsyra, vätgas samt
klor- och svafvelhaltiga gaser omnämnas.
Vulkanernas utbrott äro, såsom vi sett, för det mesta
endast öfver-gående, och under långa tidrymder
däremellan äro vulkanerna i hvila, såsom det
vänligen heter. Denna hvila är dock vanligen endast
skenbar. Den vulkaniska kraften verkar oafbrutet,
fastän på ett mindre i ögonen fallande sätt än vid
utbrotten. Man kallar detta vulkanernas normala
verksamhet.
Inom många vulkaner, t. ex. de omtalade på Havaji,
kan vulkankratern hela tiden vara fylld med flytande
lava, som är stadd i en vågformig rörelse eller
stiger upp och ned i kratern och vid vissa vulkaner
t. o. m. sakta flyter ut öfver dess rand och bildar
lavaströmmar. Ännu viktigare äro dock utströmningarna
af gaser. Genom dessas fortsatta inverkan på
kraterväggarna och håligheterna i vulkanerna
uppluckras och upplöses den fasta bergmassan, och
detta dess mera, som gaserna vanligtvis äro starkt
upphettade. På detta sätt kunna heja
Fig. 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
