Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi - Vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
stor del liksom de svenska äro beryktade som
hälsokällor. Där källorna träda i dagen, afsätter
ofta deras vatten större eller mindre mängder af
de upplösta ämnena, såsom t. ex. brunröd järnockra
plägar bildas vid afflödet från våra järnkällor.
Vända vi oss vidare till det på jordytan cirkulerande
vattnet, så är att märka att äfven detta håller
en mängd ämnen upplösta. Om vi låta det klaraste
vatten afdunsta, skola vi finna, att på bottnen af
afdunstningskärlet alltid återstår en fast massa,
som just är de af vattnet upplösta ämnena. Men vattnet
för äfven fasta ämnen med sig på annat sätt, nämligen
såsom uppslammade. Huru ofta se vi icke vattnet
i våra bäckar och strömmar vara grumligt! Hälla vi
ett prof af detta vatten i ett glas och låta det stå,
skola vi finna, att det grumliga sjunker till bottnen,
medan själfva vattnet »klarar sig».
Upplösningen är beroende af den kemiska kraften, såsom
vi lära af kemien, medan däremot uppslamningen beror
på den mekaniska kraften. Vi kunna sålunda skilja
mellan vattnets kemiska och’ mekaniska verksamhet.
Vattnets förmåga att upplösa de fasta beståndsdelarna
förstärkes i hög grad genom dess halt af kolsyra, som
hufvudsakligen kommer från den af vattnet upptagna
luften. Kalksten upplöses och förvittras af denna
anledning mycket snart, i synnerhet i trakter med
regnigt klimat. Den på detta sätt upplösta kalken
bortföres af vattnet och afsattes på andra ställen,
hvarest sålunda nya kalklager efter hand bildas. Äfven
den fasta graniten angripes under tidernas längd
af det kolsyrehaltiga vattnet och kan till och med
alltigenom förvittra och ombildas till en hvit lera,
den s. k. kaolinen, hvilken dock vanligen uppblandas
med en mängd andra ämnen och bildar hvad vi i dagligt
tal kalla lera. Graniten består af olika partiklar,
blandade om hvarandra, hvilka kallas mineral. Bland
dessa mineral är det ett, nämligen fältspaten, som
förnämligast är underkastadt vittring och därigenom
ger upphof åt leran. En beståndsdel i graniten
motstår dock förvittringen, nämligen kvartsen, hvilken
bildar hufvudbeståndsdelen i sanden. Lera och sand
äro sålunda hufvudprodukterna af det kolsyrehaltiga
vattnets upplösande och sönderdelande inverkan på
granit och andra därmed likartade bergarter.
Från branta bergsidor lossna tid efter annan
stora massor af det genom vittringens åverkan
sönderspruckna berget, hvilka betacka sluttningen
eller dälden nedanför med om hvarandra hopade
block. Dessa blocksamlingar kunna ofta hafva väldiga
dimensioner. I den smala dalsänkningen, som åtskiljer
Halle- och Hunneberg och genom hvilken järnvägen är
framdragen, finnas flere dylika stenhopar. Väldiga
fristående stenpelare vid Halleberg antyda, att detta
af vittringen åstad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
