Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Statik - Dynamik (läran om kroppars rörelse)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Exempel på lutande plan hafva vi i en backe, en stege
och en trappa. Vidare är skrufven ingenting annat
än ett lutande plan, uppkommet på sådant sätt, att
en rätvinklig triangel, med ena kateten parallell
med en cylinders axel, rullas omkring cylindern,
hvarvid hypotenusan (den sida, som står emot den
räta vinkeln) erhåller en jämn stigning eller bildar
en skruflinje, skrufspindel utanpå cylindern
(fig. 13), skrufmutter inuti cylindern. Propellern
är en sådan skrufspindel, som rör sig i vattnet,
hvilket tjänstgör som skrufmutter.
Som ytterligare användning af lutande plan må vi
anföra kilen, som under olika former (yxa, knif, sax,
nål) användes att stycka kroppar.
Dynamik (läran om kroppars rörelse).
När krafter, hvilkas resultant ej är lika med 0,
verka på en kropp, kommer denna i rörelse. Vi
särskilja olika slag af rörelse, nämligen rätlinig
eller kroklinig rörelse, vidare enformig eller
föränderlig rörelse.
Är en kropp i rörelse, tala vi om dess hastighet,
dess väg och den tid, som användes till vägen. Med
hastighet mena vi vägen på tidsenheten, som kan vara
hvilken som helst, t. ex. en sekund, en minut etc. När
vi således säga, att ett bantågs hastighet är 2 mil,
mena vi därmed, att tåget går 2 mil i timmen.
När en kraft verkar på en kropp endast ett ögonblick,
kallas kraften ögonblicklig (stötkraft), och den
rörelse kroppen då erhåller kallas enformig och
utmärker sig därigenom, att hastigheten alltid blir
densamma. Verkar kraften under en längre tid med samma
eller föränderlig styrka (kontinuerlig kraft), så
får kroppen föränderlig rörelse, d. v. s. hastigheten
ändras oupphörligt.
Kunde man tänka sig en kropp förflyttad ut i rummet
långt borta från alla solar och planeter samt där
nedläggas, skulle den alltid förblifva i hvila;
erhölle den en stöt, skulle den alltid röra sig med
enformig rörelse.
Släpper man en kropp och låter den falla mot
jorden, blir dess rörelse föränderlig, emedan
jorden beständigt drager den; dess hastighet
tilltager oupphörligt. Denna tillväxt i hastighet
på sekunden kallas acceleration och är ungefär 9,9
meter för alla kroppar, då de falla i tomrum (utan
luftmotstånd). Kastas en kropp rätt uppåt, så aftager
dess hastighet, och den negativa accelerationen
(aftagande i hastighet) är lika stor som vid fritt
fall.
Kastas en kropp snedt uppåt, beskrifver kroppen en
båge, kallad kastkurfva (parabel), fig. 14; BAC
är parabeln och c begynnelsehastighetens storlek
och riktning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
