Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Akustik (läran om ljudet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365
Svängande strängar användas i piano, fiol, harpa,
cittra m. fl. Tonens höjd hos spända strängar beror
på strängens längd, spänning, genomskärningsarea och
sp. vikt.
Ju längre en sträng är, ju lägre ton ger den, och så,
att, då längden fördubblas, blir tonens svängningstal
hälften. Låter man en sträng svänga hel och hållen,
ger den sin lägsta ton (grundtonen). Fäster man
strängen på midten genom att ställa ett stall under
den och stryker med en stråke på den ena halfvan,
så kommer äfven den andra i rörelse och tonen,
som erhålles, har svängningstalet 2, då grundtonens
är ] ; det är således grundtonens oktav. Låter man
tredjedelen af strängen svänga, så erhålles sv.-talet
3, d. v. s. den därpå följande kvinten, o. s. v.;
se följande tabell:
Längden af strängen
hela sträng.
halfva sträng.
J str.
i str.
1 str.
^ str.
\ str.
J str.
| str.
Svängningstalet
1
2
3
4
5
6
7
8
9
Tonen
grundton
oktav
kvint
oktav
ters
kvint
nära sexten
oktav
sekund
När en sträng anslås, så åtföljes grundtonen af
någon eller några af dessa öfvertoner, som bestämma
klangen; det är därför af nöden, att öfvertoner, som
ej harmoniera med grundtonen, ej finnas med; sådan
öfverton är bland andra den 7:de. Den uppkommer,
om strängen uppdelar sig i sju delar; det bildar
sig då nämligen sex punkter på strängen, som äro i
hvila (noder), och den första på en sjundedel från
ena ändan. För att undvika denna öfverton fordras
således, att strängen i dessa punkter sättes i
rörelse; detta inträffar, då strängen anslås på just
en sjundedel från ändan. Detta är ock iakttaget vid
pianot, där hammaren anslår på ungefär en sjundedel
af strängen. Äfven fiolspelaren observerar detta,
i det han for stråken öfver strängen på ungefär en
sjundedel från stallet.
Klangen beror också på sättet, huru strängen anslås,
om anslaget träffar flere eller färre punkter på
strängen; ju färre punkter träffas, desto flere
delar uppdelar strängen sig i, och däraf framkomma
höga öfvertoner, hvilka ge en skarpare och mera
skrällande klang.
Vid pianot anslås strängen med en mjuk hammare,
i hvilken strängen sjunker ned; därigenom träffas
flere punkter, och således framkomma de lägre
öfvertonerna. Klangen blir mjuk och fyllig. När
hammaren varit med en tid, blir den nött och hårdare,
och däraf kommer till en del det skrällande ljud,
som finnes i gamla, utspelta pianon.
På cittran anslås strängarna medelst en
skarp metallspets, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
