Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Värmet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
387
maximum; denna riktning på luftens rörelse iakttages
genom observationer på cirrimolnen. Vid maximum
sjunker luften nedåt, hvarvid den till följd af
tryckförökning sammanpressas; därigenom alstras värme,
och luften uppvärmes. Då luften uppvärmes, kan den
bibehålla den ringa fuktighet, som den redan har,
och till och med upptaga mera. Det bildas alltså icVe
några moln, luften blir klar.
Som vi redan i optiken angifvit, strålar värme till
oss från solen; men ej blott från solen utstrålar
värme, utan äfven från alla andra kroppar. Vinter och
sommar bero, som vi senare skola närmare förklara,
på förhållandet mellan det värme, som strålar till oss
från solen, och det värme, som strålar ut från jorden.
Under vintern utstrålar mera värme från jorden,
än den erhåller; under sommaren tvärt om.
Klar och torr luft genomsläpper värmestrålarna mycket
lättare än mulen och fuktig.
Stannar ett maximum öfver ett ställe under vintern,
blir det ett klart och kallt väder; under sommaren
åter blir vädret klart och varmt.
Rör sig ett minimum öfver ett ställe, så blir det
under sommaren ett fuktigt och kallt väder, under
vintern åter blidväder.
Går minimum ej öfver ett ställe, utan norr eller söder
om detsamma, så beror väderleken af vindarna, hvilka
hafva olika egenskap alltefter ställets läge. Vi
skola i det fallet undersöka väderleken på ett ställe
a£ Sveriges Östkust, t. ex. Stockholm. Passerar
under sommaren ett minimum norr om oss, hafva vi
västliga vindar; dessa äro i allmänhet torra, vi
erhålla således varma och vackra dagar; går det åter
söder om oss, få vi Östliga vindar med ihållande
ruskväder. Under vintern hafva vi, då minimum går
söder om oss, yrväder, men, då minimum går norr om
oss, klart och kallt.
Ångmaskiner. Fransmannen Papin, som lefde under
1600-talet, var den förste, som framställde förslag
att medelst ånga drifva en uti en cylinder rörlig
piston fram och åter. Papin använde en cylinder,
i hvilken fanns vatten och ofvanför detta en rörlig
piston. Då vattnet uppvärmdes, bildades ånga, som dref
pistonen uppåt. För att sedan få pistonen att röra sig
nedåt, utsläcktes elden, hvarvid ångan kondenserades
och lufttrycket dref pistonen ned.
Denna idé upptogs sedermera af engelsmannen Newcomen,
som likväl begagnade en särskild ångpanna med en
cylinder ofvanpå denna. Ångan kondenserades där genom
att kallt vatten släpptes först utanpå cylindern. Då
af en tillfällighet det kalla vattnet en gång trängde
in i cylindern, fann man, att maskinen gick fortare,
hvilket gaf anledning att låta det kalla vattnet
därefter strömma in i själfva cylindern.
Watt förbättrade sedermera maskinen genom att
förse den med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
