Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fysik och Kemi - Elektricitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
båda kolstängerna ställdes parallellt vid hvarandra och isolerades genom
ett oledande, men smältbart ämne. Denna uppfinning väckte stora
förhoppningar, men olägenheter åtfölja den likväl, hvilket har gjort,
att denna metod ej har erhållit den väntade framgången. Den har
likväl i hög grad bidragit att framkalla det lifliga intresse för den
elektriska belysningen, som nu gör sig gällande. I de flesta båglampor
äro kolspetsarna ställda öfver hvarandra, och regleringen af deras afstånd
sker medelst den elektriska strömmen själf, hvarvid användes dess
inverkan på järn (se längre fram).
Den allmänna principen för dessa lampors konstruktion är följande:
Den öfre kolstången nedsjunker genom sin egen tyngd, till dess han
berör den undre kolspetsen. När strömmen slutes, indrages en mjuk
järnstång mer eller mindre i en
ihålig elektromagnet; därigenom
upplyftes den öfre kolstången
så, att ljusbågen kan bildas. När
bågen förlänges genom kolets
förbränning och motståndet till
följd däraf växer samt strömmen
försvagas, förminskas ock
elektromagnetens kraft, så att
järnstången går tillbaka och den
öfre kolspetsen sjunker,
hvarigenom ljusbågens längd kan
bibehållas oförändrad (fig. 62).
![]() |
Fig. 62. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>