Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Solens inflytande på jorden - Solens form, afstånd och storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De förråd vi äga af brännmaterialier kunna
ju betraktas såsom solens magasinerade ljus-
och värmestrålar, ty de ha ju tillkommit genom
solstrålar, som för någon tid sedan kommo jorden
till godo. I ångmaskinen se vi ett exempel huru af
värme kan framställas mekanisk kraft, och därför ha
vi äfven skäl att påstå, ,att den mekaniska kraften
kan åstadkommas af sparade solstrålar.
Af solstrålarna kunna alstras utom värme, ljus och
mekanisk kraft äfven elektricitet och magnetism samt
kemisk kraft. Dagligen och stundligen äro vi beroende
af alla dessa strålar, och - om än någon tid det
jordiska lifvet kan äga bestånd genom förrådet af
samman-sparade solstrålar - så är det oss likväl nu
lätt att förutse den oundvikliga följd, som skulle
uppkomma, om på en gång solstrålarna af-klipptes: allt
lif på jorden skulle förgås, hennes yta skulle samman
draga sig af en isande köld, och hela jorden skulle
bli en öken - en graf. l det fullkomliga beroende,
uti hvilket vi sålunda blifvit ställda till solen,
bör det vara af det största intresse att söka utforska
något om henne och hennes innersta väsen.
Solens form, afstånd och storlek.
Solen lyser på himmelen soin en blank, alltid
cirkelrund skifva. Men om solen i verkligheten hade
formen af en skifva, så borde det någon gång inträffa,
att vi finge se skifvan något från kanten, och hon
kunde ju då ej längre synas cirkelrund. Men som
detta dock är fallet, kan solen ej hafva annan form
än klotets. Detta klot torde väl dock vara ganska
stort likasom äfven ganska långt borta.
Ett kyrktorn, som vi se sticka upp öfver
omgifningarna, då vi färdas fram en väg, försvinner
snart åter ur vår åsyn. Färdas vi åter i en bergtrakt
och en hög topp blir synlig, som i verkligheten
är kanske tio mil aflägsen, så synes densamma i
nästan oföränderlig riktning ganska länge under vår
färd, kanske under en half dagsresa. Orsaken är lätt
insedd. Vi färdas utefter vägen ABC i pilens riktning
(fig. 1). Då vi äro i A, se vi kyrkan K snedt framför
oss; i B synes hon snedt bakom oss. När vi hunnit till
C, skulle kyrkan synas efter riktningen CK, om hon
ej redan bortskymdes af den lilla höjden E. Berget
H däremot, som är beläget på ett större afstånd,
är synligt hela vägen, och riktningen dit förändrar
sig på långt när ej så mycket, som den gör till den
närbelägnare kyrkan, ty berget ha vi nämligen hela
tiden snedt framom oss åt höger. Huru vi än resa,
kunna vi dock ha solen i sikte; det hjälper ej att
förflytta sig från den ena världsdelen till den
andra. Hon måste således vara långt borta härifrån,
långt utanför jorden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
