- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
I:443

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomi - Jorden såsom världskropp - Månen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillkom en ny mäktig bundsförvant i detta arbete:
vattnet. Det heta vattnet hade förmåga att upplösa
många af jordytans beståndsdelar, därvid underhjälpt
af den häftiga svallning i detsamma, som var en
följd af ständiga stormar .i atrnosferen. Härigenom
uppslammades en stor del af hafsbottnens beståndsdelar
för att sedan lagra sig som ett jämnt slam. I
dessa slammassor inbäddades otaliga af de djur,
som lefde i hafvet, och bevarades där så väl, att,
då vi nu millioner år efteråt bryta dessa till berg
hårdnade massor, vi för våra ögon se och med våra
händer vidröra de till sten vordna lämningarna af
den tidens djurvärld. Jordytan har sedan undergått
mångfaldiga omdaningar, dock i allmänhet ej hastigt
och våldsamt, utan sakta, på korta tider omärkligt,
och omdanas allt fortfarande på samma sätt. Endast
efter långa tidsrymder kunna verkningarna af det
oaflåtliga arbetet blifva fullt märkbara. De i jorden
eller bergen funna »forsteningarna» af de gångna
tidernas djur utgöra en sammanhängande skrift, som af
geologen tolkas och hvari han läser jordens historia.

Så lyder i största korthet historien om jordens
tillkomst och utveckling, sådan som astronomerna
och geologerna förtälja den, stödda på förenade
iakttagelser och på vetenskaplig grund dragande
sina slutsatser.

För jordens storlek m. m. anföra vi nu noggranna
siffertal. Hennes form är ej alldeles klotets,
utan hon är, som "det "heter, af plattad vid
polerna. Därmed bör dock alls icke tänkas, att hon är
platt vid sina båda poler, utan att hon har den form,
som synes i fig. 11 på sidan 438 för planeten Jupiter,
fastän jordens afvikning från verklig klotform ej
är så stor som Jupiters. Jordens tvärlinje från pol
till pol är l 27J ,4 nymil och tvärs igenom ekvatorn
l 275,7 mil; således är ekvatorns tvärlinje mera än
4 mil större än polernas. Jordens yta upptager 5 101
300 kvadratmil, och hennes kubikinnehåll är l 083 400
000 kubikmil. Jorden är i genomsnitt 5,5 gånger tätare
än vatten, d. v. s. att detta tal utmärker hennes så
kallade egentliga vikt i medeltal. Jordens dygn är,
såsom vi väl känna, 24 timmar*), och hon gör sitt
omlopp kring solen på 3651U dagar.

Månen.

Jordens trogne följeslagare, månen, är den oss
ojämförligt närmaste af alla himlakroppar, hvarför
vi också om honom äga en synnerligen noggrann
kännedom. Hvad som hos månen först tilldrager sig vår
uppmärksamhet är förändringen i utseende eller i form

*) Kiktigare bör dock, af skäl som vi här
förbigå, sägas 28 timmar ’56 minuter 4 sekunder.
.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free