Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Geografi
- Geografi. - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Geografi.
Geografien eller jordkunskapen kan fattas på
olika sätt, allt eftersom den afhandlar jorden
i och för sig eller såsom bostad för förnuftiga
människor. Ur sistnämnda synpunkt vilja vi här
betrakta densamma. Då människan först började tänka
öfver den jord hon bebor, fattade hon den, i enlighet
med den föreställning som låg närmast till hands,
såsom en flat skifva, omgifven af himlen såsom ett
hvalf, hvilket vred sig omkring jordskifvan. I femte
århundradet före Kristus, - hos de österländska
folken kanske tidigare - hade kunskapen om jorden
ökats genom vidsträckta sjöresor och undersökningar
i stjärnerymden. Man hade märkt, att af ett fartyg
på långt afstånd allra först masttopparna blefvo
synliga, under det att hela fartyget skulle visat sig
på en gång såsom en liten prick, ifall hafvet bildat
en platt yta; och vidare anade man, att den runda
skugga, som syntes på månen vid förmörkelser, endast
kunde tillhöra jorden. Häraf drogs nu den slutsatsen,
att jorden vore ett rundt klot, som man tänkte sig
fritt sväfvande i världsalltets medelpunkt. Bland
stjärnorna på himlahvalfvet hade man långt förut
iakttagit några, som i motsats till de öfriga
ständigt förändrade sin ställning på himlahvalfvet,
eller de s. k. planeterna; och för att förklara
deras rörelser antog man nu, att de hade sitt fäste
på hvar sitt genomskinliga himlahvalf, det ena utom
det andra. De öfriga eller fixstjärnorna, som syntes
bibehålla samma inbördes läge, antog man vara fästa
på ett utanför de förra befintligt himlahvalf. Men
ett fortsatt iakttagande af planeterna visade först,
att dessa efter regelbundna omloppstider visade
sig på samma ställen af himlen, och sedermera,
att deras banor i förhållande till jordens fingo en
oförklarligt besynnerlig form, men däremot nästan
cirkelformigt omslöto solen såsom en gemensam
medelpunkt. Häraf drog i början af 1500-talet den
polske munken Copernicus den lika enkla som djärfva,
af de gamla endast dunkelt anade slutsatsen, att det
endast var månen, som rörde sig kring jorden, medan
jorden själf var en planet som de andra och liksom de
rörde sig kring solen. Denna lära, som i början ansågs
gudlös och ådrog sina anhängare svåra förföljelser,
blef dock snart segrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0605.html
