Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Geografi. - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
finnas ännu spår kvar i vidskepliga föreställningar
oin välvilliga tomtar och illasinnade spöken. Tidigt
blandades förfädrens dyrkan med tron på vänliga eller
fientliga naturmakter, som härskade öfver himmel,
jord och haf och bland hvilka solen eller den gud,
som tänktes härska där-öfver, merändels kom att anses
som den förnämsta. Med en småningom klarnande sedlig
åskådning började dessa vänliga eller fientliga makter
omsider fattas såsom goda eller onda, och då det
jordiska samhället vanligen styrdes af en enda herre
och man gärna ville tänka sig dess motsvarighet i det
öfverjordiska, kom människan sålunda på rent yttre
väg till föreställningen om en enda Gud, på samma
gång denna åskådning genom den religiösa känslans
rikare utveckling och tankens skärpande kom till sin
rätt. Dess seger främjades än mera genom det vifvel
på de lägre religionerna med sina många gudar, som
en högre insikt i naturens hemligheter framkallat,
i synnerhet sedan folken hunnit en högre sedlig
åskådning, där hednagudarnes slappa moral ej mera
tillfredsställde deras rättfärdighetskraf. Dessa
religioner hade emellertid hvar i sin stad varit
ett troget uttryck för folkens sträfvan efter det
högsta. Men forntidens religioner gingo aldrig
utöfver de nationella gränserna; hvarje folk hade
sina gudar, som delade dess lust och nöd, stridde med
i dess strider och förlorade sin dyrkan, då folket
gick under för fiendehand. Den nationella grunden
hos hednareligionerna är så stark, att alla olika
trosläror inom en och samma folkstam, liksom alla dess
språk, kunna återföras till en gemensam urform. Så
är fallet med de ariska folken och torde äfven vara
det med de semitiska. Äfven den judiska religionen,
fastän den höjt sig till tron på en enda Gud, står så
till vida på en lägre grad, som den gör anspråk på
giltighet blott för en enda folkstam. Kristendomen
är den första religion, som på allvar går ut öfver
de nationella skrankorna, i det den gör kraf på att
gälla för alla människor.
I bredd med religionen, ursprungligen på dess
grund, men under intryck af de förhållanden, i
hvilka folken lefde, utbildade sig det mänskliga
samhället. Det äldsta samhället är familjen. Om dess
ursprungliga former sväfvar man ännu i ovisshet. Så
mycket är säkert, att den sammanhölls af religiösa
band. Hos de äldsta ariska folken och de flesta
andra stammar var husfadern familjens och ättens
enväldige härskare, såsom den det ålåg att fullgöra
offren till de aflidna. Men ättesamhället vidgade
sig och växte, på samma gång lefnadssättet antog
nya, förut okända former. Af ätten blef en stam,
som intog ett större område och med våld och vapen
undertvang sina grannar. Stammarna slötos på fredlig
eller våldsam väg samman till allt större områden. I
det forntida Grekland är det staden, där man är född,
som utgör fäderneslandet, i medeltiden är det det
feodala landskapet, i nyare tiden den på nationell
grund hvilande staten. Denna sammanslutning i allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
