- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:38

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Sverige.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

läget vid Gullmarsfjorden, en vik af Kattegatt, och
som i följd af sitt läge nära Vänern dragit till sig
en ej ringa del af handeln med dess område, vidare
Strömstad invid Kattegatt, nära norska gränsen,
badorterna Marstrand och köpingen Lysekil och det
lilla Kongälf vid Gröta älf, där den delar sig
i två grenar, med ruiner af det forna Konghälla
och det gamla norska gränsfästet Bohus, som gaf
sitt namn åt hela landskapet. Vid kusten finnas
åtskilliga fisklägen och badorter. Långt ute i
Göteborgs skärgård ligger den lilla Danaholmen, där
i forntiden de tre nordiska rikenas gränser möttes
och viktiga konungamöten höllos. Hela landskapet
tillhor Göteborgs och Bohus län samt Göteborgs
stift. Liksom Västergötland tidigt befolkadt,
företer det bland sina märkligaste fornminnen de
s. k. hällristningarna, i klippan uthuggna figurer
af människor, fartyg, hästar m. m., som gå tillbaka
till bronsåldern, men hvilkas rätta betydelse ännu
ingen lyckats tolka. Under vikingatiden var det en
af hela nordens förnämsta vikingabygder och föremål
för långvariga strider mellan Sverige och Norge, i
hvilka det senare slutligen segrade. Det fortfor att
höra till Norge såsom en del af dess södra kustland
Viken .ända till freden i Roeskilde, då det hemföll
under svenska kronan. I bredd med sillfiskets till-
och aftagande har det gång efter annan genomgått
tider af blomstring och förfall.

Det obetydliga Dal eller Dalsland, väster om Vänern
från Västergötland upp mot norska gränsen, är ett
skogigt och i norra delen föga fruktbart sjöland. Dess
långsmala sjöar, Stora Le och Lelången m. fl., höra
delvis till Värmland och Norge och afbörda sig sitt
vatten till Vänern, med hvilken de utom dess stå i
förbindelse genom Dalslands kanal. Hufvudnäringarna
äro skogs- och bergsbruk, men räcka ej till att
föda den fattiga befolkningen, som i så stora skaror
utvandrar till Amerika, att folkmängden är i starkt
aftagande. Den enda staden är Åmål vid Vänern, nära
värmländska gränsen. Kring kanalen finnas ganska
natursköna nejder. Dal hör till Älfsborgs län och
Karlstads stift. I forntiden en £öga befolkad utmark
till Västergötland, blef det vid medeltidens början
ett tvistefrö mellan Sverige och Norge i följd af de
norska konungarnes upprepade, men i längden fruktlösa
försök att utmed Göta älf utvidga sitt rikes gränser
till Vänern. Äfven sedan dess har landet ofta lidit
af gränsfejder.

Rikets tredje hufvuddel Norrland intager betydligt
mer än hälften af dess landområde, men innesluter
icke fullt sjettedelen af dess folkmängd, ehuru
befolkningens tillväxt här fortgår långt hastigare
än i det öfriga riket. Landet är sålunda ännu glest
bebodt och föga od-ladt utom vid kusten och de
stora älfvarnas nedre lopp samt kring Storsjön i
Jämtland. Närmast fjällen utbreda sig vidsträckta
obygder.

Det sydligaste och minsta landskapet är Gästrikland,
som norr om Dalälfven bildar en öfvergång från
Svealands natur. Bergsbruk är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0642.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free