Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Tyskland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
visa stor likhet med Skandinaviens. Vid den kristna
tideräkningens början voro de germaniska folken
stadda i utbredning öfver sydliga Tyskland, som
förut innehades af keltiska stammar. Deras anfall på
det romerska riket blefvo i början afslagna, under
det att germanerna i sin ordning kraftigt värjde
sitt lands själfständighet mot de världseröfrande
romarne. Det romerska rikets förfall gaf dock upphof
till den stora folkvandringen, då väldiga germaniska
folkmassor utbredde sig öfver de romerska länderna,
där de efter 400 stiftade en mängd riken. De östliga
landsdelarna, som härigenom blifvit folktom ma,
uppfylldes af slaver, som ryckte in i de borttagande
germanernas spår. Ur de germaniska rikenas inbördes
kamp utgingo frankcrna som segrare, och deras
konung Karl den store lät år 800 kröna sig till
romersk kejsare, sedan han gjort sig till herre
öfver större delen af västra Europa och varaktigt
tryggat kristendomens herravälde i Tyskland. Sedan
hans sonsöner delat hans välde mellan sig, ansågs
Tyskland utgöra ett eget rike. Värdigheten af romersk
kejsare stannade snart hos de tyska konungarne,
men det nya romerska riket vann aldrig någon stadga
under de oupphörliga striderna med de mäktiga
länsfurstarne och adeln å den ena sidan samt den
katolska kyrkan och påfvemakten å den andra. Dessa
strider uppfylla hela medeltiden, hvarunder dock
tyskarne småningom lyckades från slaverna återvinna
de förlorade landsdelarna i öster och hansestädernas
förbund höjde sig till den förnämsta sjömakten i de
nordliga hafven. Grenom reformationen lösryckte sig
största delen af det tyska folket från påfvarnes
och den katolska kyrkans herravälde, men de däraf
framkallade striderna gjorde de många små staterna
i det närmaste oberoende af den kejserliga makten,
som däraf bragtes till branten af sin undergång,
ehuru den till namnet ägde bestånd ända till 1806. Ur
det förfall, hvari de många krigen försänkt Tyskland,
arbetade sig den preussiska staten långsamt upp under
dugliga härskare, gjorde det ena land-förvärfvet efter
det andra, på samma gång den tilltog i inre välmakt,
ända till dess den 1871 efter en följd af stora krig
lyckades å nyo upprätta det tyska kejsardömet.
I spetsen för det nya riket står konungen af
Preussen såsom ärftlig kejsare och vid hans sida
ett förbundsråd, utsedt af de särskilda staternas
regeringar, samt en riksdag, vald af folket med
allmän rösträtt. De öfriga staterna äro kejsaren
lydpliktiga i allt, hvad som rör rikets gemensamma
ärenden, men för sina särskilda angelägenheter hafva
de, liksom afyen den preussiska staten, sina egna
regeringar och sina egna landtdagar. Rikets åt alla
sidor öppna gränser tvingar det att underhålla en
väldig härsmakt. Värnplikten är allmän, med lång
tjänstetid, och bördorna för härens underhåll äro i
hög grad tryckande. Militären aktas som det förnämsta
ståndet i riket och är utrustad med många privilegier
och förmåner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
