Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Italien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
kommande ariska stammar. På sydvästra kusten och
på Sicilien anlade grekerna en mängd blomstrande
nybyggen, och i nordväst bildade etruskerna,
ett folk af okänd härkomst, ett förbund af mäktiga
städer. Grenom sin förmåga af fast organisation, som
lät dem uppträda såsom en kraftig enhet gent emot
söndrade motståndare, hvilka i krigisk tapperhet
voro deras likar, arbetade sig romarne långsamt
upp till den förnämsta makten i Italien. Halföns
behärskande läge i midten af Medelhafvet bragte
dem sedermera i fientlig beröring med omgifvande
grannstater, hvilka en efter annan dukade under för
deras svärd, till dess det världseröfrande Rom vid
vår tideräknings början härskade öfver Medelhafvets
alla kuster och från Nilens och Eufrats stränder
sträckte sitt välde långt upp i Britannien. I början
styrdt af konungar, öfvergick det efter långa inre
strider från republik till kejserligt envälde men
försjönk omsider i ett inre förfall, som betog det
all motståndskraft mot den från norden framstormande
germaniska folkvandringen. Efter romarväldets fall
splittrades Italien under medeltiden i en stor mängd
småstater, under det påfvedömet arbetade sig upp
till ett andligt världsvälde, som i storhet täflade
med det gamla romerska. Af de många små republikerna
lyfte sig mot medeltidens slut Florens till en hög
grad af materiell och andlig blomstring, under det
sjömakterna Genua och Venedig i afundsjuk täflan
stredo om herraväldet öfver Medelhafvet. Nyare tiden
såg åter Italien stadt i förfall och vanmakt. Franska,
spanska och österrikiska härar kämpade under
århundraden om landets besittning, och främlingar
voro herrar öfver större eller mindre delar däraf,
ända till dess den italienska enhetsrörelsen efter
midten af detta århundrade ryckte hela folket
med sig. Under ledning af fosterländska statsmän
och krigare störtades främlingarnes herravälde,
småstaterna och påfvens världsliga makt afskaffades,
och hela Italien förenades till ett enda rike.
Sedan år 1861 bildar alltså landet ett
konstitutionellt konungarike under ättlingarne till
de forna hertigarne af Savoyen och konungarne af
Sardinien. Styrelsen föres på vanligt sätt genom
ministrar, ansvariga inför parlamentet, som består af
en folkvald deputeradekammare och en senat, utnämnd
af konungen bland landets genom samhällsställning,
rikedom eller personlig förtjänst mest utmärkta män.
Riket fördelas i 69 provinser, benämnda efter
hufvudstäderna och som pläga sammanföras i 16
regioner, svarande emot de historiska landskapen. Det
är uppfylldt af en stor mängd städer, af hvilka
några på sin tid bildat medelpunkter i mäktiga och
blomstrande stater.
Hufvudstad är sedan 1870 det fordom världsbehärskande
Rom (350,000 inv.) i den forna kyrkostaten vid Tibern,
några mil från dess mynning. »Den eviga staden» är
säte för konungen och påfven, hvilken ännu, ehuru
utan eget land, från sitt slott Vatikanen enväldigt
styr den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
