Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geografi - Balkanhalfön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
det macedoniska under grekisk inflytelse till
politisk betydenhet och gjorde sig för en kort tid
till herre, ej blott öfver Grekland, utan öfver hela
det persiska storväldet, och ehuru den macedoniska
världsmakten snart föll i spillror, bildade dessa
dock en mängd själfständiga och betydande riken med
macedonisk-grekisk kultur. Halfön delade de öfriga
medelhafslandens lott att underkufvas af romarne,
och mot slutet af deras välde förlade en romersk
kejsare sitt säte till det gamla Byzantium, som efter
honom kallades Konstantinopel. Stadens lyckliga,
mot fientliga anfall skyddade läge vid den stora
stråkvägen mellan Medelhafvet och Svarta hafvet, vid
gränsen mellan Asien och Europa samt med lätt och
bekväm förbindelse med Afrika, gjorde den hastigt
till världshandelns hufvudstad, och den blef äfven
de kristnas religiösa medelpunkt, sedan dessa gjort
sig till herrar i det romerska riket. Konstantinopel
förblef under hela medeltiden Europas förnämsta
stad, och det östromerska riket bibehöll sig efter
Roms fall, i trots af folkvandringens stormar, och
täflade med det moriska väldet i Spanien om äran
att vara sin tids största kulturmakt. På 600-talet
bosatte sig sydslaviska stammar söder om Donau; deras
östra gren sammansmälte med bulgarerna, ett finskt
folk från östra Ryssland, som här fattat fast fot,
och bildade under deras ledning ett mäktigt rike,
som en tid hotade själfva Konstantinopel. Serberna
kommo först senare till politisk enhet och bildade
på 1300-talet den förnämsta staten på halfön. Så
väl de som bulgarerna måste dock böja sig under
turkarne, som från stäpplanden öster om Kaspiska
hafvet utbredt sig väster ut och som ändtligen med
Konstantinopel eröfring 1453 varaktigt befäste sitt
välde i Europa. T mer än två hundra år voro de en
skräck för västerlandet, men rikets inre förfall har
småningom tillåtit de undertryckta folken att åter
resa sig. Efter hvarandra hafva i detta århundrade
Serbien, Grekland, Rumänien och Bulgarien ryckt sig
lösa från turkväldet och bildat egna stater. De ha
därvid haft god hjälp af Ryssland, som uppträdt
såsom sina trosbröders beskyddare och gjort bruk
af turkväldets sönderfallande till att öka sin
makt i en grad, som väckt öfriga staters allvarliga
bekymmer. Särskildt har dess sträfvan att underlägga
sig Konstantinopel bragt det i spändt förhållande till
England, som däraf ser sin handelsmakt hotad. De nya
stater, som uppstått på halfön, visa dock en allt
starkare lust att oberoende af Ryssland lefva sitt
eget lif under de konstitutionella författningar,
som de gifvit sig.
Af det europeiska Turkiet återstår nu blott 2600
H nymil med omkr. 7 mill. inv. Sultanens säte är
Konstantinopel (sannolikt 800,000 inv.) i det gamla
Thracien eller Rumilien, med ett af de skönaste
lägen i världen vid Bosporen, ej långt från Svarta
hafvet. En vik af Bosporen, det s. k. Gyllene
hornet, bildar en af de yppersta hamnar på jorden,
och Konstantinopel skulle under en bättre styrelse
snart intaga sin rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
