- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:156

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

156

De finnas alla på de rika slätterna kring floder,
som flyta fram nära gränsen mellan det varma och
det norra svala jordbältet, där jorden rikligen
lönat odlarens möda, men på samma gång icke gifvit
sina håfvor till skänks, utan tvingat människan att
under ständigt, men icke hopplöst arbete utbilda sina
förmögenheter till allt högre fullkomning. Sålunda ha
i tidernas morgon de hamitiska egypterna trädt fram
vid Nilen, de semitiska babylonierna vid Eufrat, de
ariska inderna vid Indus och Ganges samt de mongoliska
kineserna vid Hoangho och Jangtsekiang. Under liknande
naturförhållanden ha i Nya världen Perus och Mexikos
välden vuxit upp, hvilka dock så länge stått enstaka,
att de först i sitt fall höra världshistorien till,
under det de föregående kulturområdena bildat
de utgångspunkter, hvarest dess äldsta bevarade
minnen äro att söka. Men äfven af de senare stå det
indiska och det kinesiska ännu tämligen främmande
för världshistorien, enär deras inflytande på dess
gång sällan varit så omedelbart, att det med lätthet
låtit sig skönjas. Detta har däremot i hög grad varit
fallet med landen kring Nilen och Eufrat, som sålunda
framför andra kommit att anses som historiens vagga,

Med utgångspunkt från dessa områden plägar historien
af handla mänsklighetens öden under två hufvudskeden,
tiden före och tiden efter Kristi födelse - den
mest afgörande vändpunkten inom den tidrymd, som
ägnar sig för dess behandling. Tiden före Kristus
plägar vanligen betecknas såsom Gamla tiden, hvars
begränsning mot nyare tider dock äfven brukar sättas
till romarrikets fulländning genom Augustus eller till
dess fall genom den s. k. folkvandringen. Den därpå
följande tiden kallas Medeltiden och räknas vänligen
till början af 1500-talet, då Amerikas upptäckt
och kyrkoreformationen inleda den Nya tiden. Inom
denna åter bilda vid 1700-talets slut de amerikanska
och franska revolutionerna, ångmaskinens uppfinning
rn. m. öfvergång till vår egen eller den Nyaste tiden,
då historien för första gången i vårt släktes tillvaro
börjar omfatta hela jordklotet.

Gamla tiden.

Första tidrymden kan anses omfatta den del af nämnda
tidsålder, då källorna väl veta att förtälja om
ordnade samhällen, deras uppkomst och utbildning,
men då intet med visshet kan ur dem utletas om en
stadigvarande beröring dessa samhällen emellan. Äfven
om nu denna beröring ändå varit aldrig så liflig kan
alltså, då dess förlopp ej låter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/0760.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free