Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
kyrkan så väl som i staten gaf åt lärostriderna
en hittills okänd bitterhet, som ofta urartade
till blodiga förföljelser. Häftigast rasade
striden om Kristi gudomliga natur mellan arianer
och athanasianer; de senare segrade väl vid det
stora kyrkomöte, som Konstantin 325 inkallat i
Niccca i Mindre Asien; men det dröjde ännu länge,
innan de förmådde kufva sina motståndare. Ovilja mot
lärokifvet och förkärlek för hednisk filosofi förmådde
väl Konstantins ädle, men ensidige frände Julianus
(361-363) att söka återupplifva hcdendomen, men efter
hans död i en strid mot perserna var kristendomens
seger gifven.
Medeltiden,
Med kejsar Julian LIS var hedendomens sista stöd
fallet, och kristendomen härskar snart obestridt
inom hela det väldiga romerska riket. Men den inre
sammanhållande kraften i detta rike var förbi, och
kristendomen mäktade icke återkalla det till nytt
lif. Den ängsliga omsorgen om lärans enhet, som
ansågs minst lika nödvändig som rikets, ledde till
fortfarande ursinniga partistrider mellan arianer
och athanasianer, hvilka med sin bitterhet fyllde
alla sinnen. Omsider segrade athanasi-anerna, och
på det andra kyrkomötet i Konstantinopel 381 blef
trecnig-hetsläran slutgiltigt fastställd. Under de
två följande århundradena höllos ytterligare fyra
allmänna kyrkomöten, där läran örn Kristi gudom
närmare bestämdes. Härmed uppnåddes väl en yttre
enhet inom kyrkan, men kristendomens höga ande höll
på att förkväfvas under ideliga hårklyfverier om
läromeningar, hvilkas skiljaktighet för den stora
mängden förblef ofattlig, men som icke för ty upprörde
den i dess innersta djup och af handlades med en
hätskhet, som lämnar våra dagars politiska partikamp
långt bakom sig. I och med den andliga odlingens
tilltagande förfall blef det vanligt att anse allt
världsligt såsom syndigt, att sky allt vetande utom
teologiens område och i ett från världen afsöndradt
munklif se det högsta jordiska goda. Samtidigt härmed
utarmades folken af de dryga skatter, som styrelsens
förande efter Konstantins reformer kräfde, och den
däraf närda, alltmera tilltagande likgiltigheten för
rikets bestånd bidrog i hög grad att jämna vägen och
lätta arbetet för de germaniska eröfrarne.
Sedan många årtusenden hade germaner och deras
förfäder varit bosatta i södra Skandinavien och norra
Tyskland. Först några hundra år före Kristus hade de
börjat vidare utbreda sig, till dess de omsider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
