Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
klokt begagnande af tillfället lyckades frigöra
det förra ordenslandet hertigdömet Preussen,
som i arf hemfallit till hans ätt, från dess
vasall-skåp under Polen, hvarmed i själfva verket
grunden var lagd till den hohenzollernska maktens
kommande storhet. Karl Grustaf fann sig emellertid
föranlåten att lämna Polen åt sitt öde och vända sina
vapen mot Danmark. Detta rike hade med ängslan sett
Sveriges väldiga maktutveckling och redan fått känna
tyngden af dess vapen i det krig, som Sverige 1643-45
framkallat för att skydda sig mot ett anfall i ryggen
från dansk sida, medan dess härar voro sysselsatta i
Tyskland. Mot rikskansleren Axel Oxenstjernas vilja,
hvars plan det lär varit att genom Skånes och Norges
eröfring göra Sverige till ensam herre på halfön, af
slöt drottning Kristina 1645 freden i Brömsebro, som
dock förskaffade Sverige betydliga landvinningar. Mot
Karl Grustaf trodde sig danskarne åtminstone trygga
på sina öar, äfven då han, liksom Wallenstein och
Torstenson före honom, bemäktigat sig hela jutska
halfön. Men genom det otroligt djärfva tåget öfver
Lilla och Stora Bält, som blef möjligt genom den
stränga vintern 1658, stod Karl Grustaf plötsligt på
Själland och hotade själfva Köpenhamn. Det hjälplösa
Danmark måste nu antaga de fredsvillkor som segraren
föreskref, och i freden i Roeskilde 1658 af stod
det till Sverige de skånska landskapen, Bohuslän och
nordliga Norge. Karl Grustaf hade velat krossa hela
danska riket, men lät förmå sig till fred genom de
andra makterna, som fruktade Sveriges alltför stora
tillväxt. Snart ångrade han sig dock och bröt utan
vidare freden för att fullborda Danmarks undergång,
men väckte det därigenom till ett förtvifladt
försvar. Midt under tillrustningar till fortsatt kamp
afled han 1660, och förmyndarne för hans späde son
Karl XI skyndade att sluta fred åt alla häll. Tryggadt
i besittningen af alla sina eröfringar (utom norra
Norge och ön Bornholm, som Danmark återfick), stod det
såsom den obestridt främsta bland de protestantiska
makterna och såsom herre öfver Östersjön, äfven om
Karl Grustaf ej lyckats uppnå det välde öfver alla
dess stränder, som han sträfvade efter.
Året 1660 bildar en vändpunkt i det europeiska
statssystemets utvecklingsgång. De stridigheter, som
framkallats af reformationen, och de genomgripande
omhvälfningar, som däraf framkallats i staternas
inbördes förhållanden, voro nu afslutade, och
andra krafter började att i främsta rummet göra sig
gällande inom den europeiska politiken. De religiösa
stridigheterna hade dittills fyllt allas tankar och
satt sin prägel på folkens hela lif. Mäktiga andliga
krafter hade på alla sidor framkallats och utvecklat
sig till storhet under den kamp på lif och död,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
