Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1>56
med godo eller ondo befästa lärans enhet och
såsom statsfarlig undertrycka hvarje afvikande
lära. Bekännarne af en sådan hade å sin sida ingen
annan utväg att skydda sin tro än att söka störta
den däremot fientliga öfverheten för att sedan i
sin ordning på samma sätt bruka sin nyvunna makt
mot olika tänkande. Följden häraf var en ständig
täflan mellan olika trosriktningar att tillägna sig
furstarnes öra och framför allt deras uppfostran,
som isynnerhet jesuiterna med synnerlig framgång
sträfvade att få i sina händer, och den senare delen
af denna tidrymd företer därför ett äfven för en
dylik brytningstid ovanligt stort antal i trossaker
fanatiserade furstar. Då den religiösa fanatismen
omsider lagt sig, stod den tillväxt i makt, som den
långa striden medfört åt furstarne, kvar såsom deras
förnämsta behållning däraf. Men denna makttillökning
hade från det andliga området äfven sträckt sig till
det världsliga. Mot medeltidens slut hade några
statskloka konungar med de lägre ståndens hjälp
brutit den feodala adelns makt, och de ständiga
krigen bidrogo alltmera att krossa, hvad som -däraf
återstod, och att ytterligare stärka den centrala
regeringsmakten. I bredd härmed uppstod och utbildades
teorien om det absolut enväldiga konungadömet med
Guds nåde, enligt hvilken regenterna hade af Grud
fått sig tilldelad oinskränkt makt öfver land och
folk och endast inför honom voro ansvariga för dess
utöfning. Denna teori, som kommit till västra Europa
med byzantinska statsrättslärare, var alltför gynnsam
för konungamakten, att ej dennas innehafvare med
all makt skulle arbeta på dess förverkligande. Inom
längre eller kortare tid efter trettioåriga krigets
slut se vi därför de monarkiska stater, där enväldet
ej redan förut var stadgadt, en efter annan öfvergå
till denna styrelseform; och den tid, som nu följer,
kan fördenskull företrädesvis kännetecknas såsom det
oinskränkta konungadömets tidehvarf.
De två stater, Spanien och det romersk-tyska
riket, som under reformationstiden stått såsom
de mäktigaste i Europa, hade till det yttersta
uttömt sina krafter under det dubbla sträfvandet
att på en gång häfda den habsburgska ättens och
den katolska trons världsmakt. Tyskland var genom
det trettioåriga krigets gräsligheter till väl två
tredjedelar ödelagdt och måste för mer än två hundra
år afstå från den ledande ställning, som dess läge i
världsdelens midt och dess folks antal och begåfning
anvisat det. Främsta rummet i Europa intogs nu af
Frankrike, som med sitt lysande konungahof snart
äfven blef bildningens hufvudsäte; och vid dess sida
framträdde för en tid Sverige, som dock saknade det
materiella underlaget för att länge uppbära en så
lysande ställning och därför äfven efter en väldig
kamp blef störtadt därifrån. Bland de öfriga makterna
härskade ännu Holland på hafven, men måste snart
samla alla sina krafter till försvar mot Frankrikes
angrepp och gled i följd af denna kraftansträngning
så småningom och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
