Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
granterna att ursinnigt förfölja revolutionens
män. Så djupt hade dock dess reformarbete trängt,
att de motvilligt nödgades låta mesta delen däraf
äga bestånd. I Spanien var konung Ferdinand VILs
första åtgärd att upphäfva 1812 års fria författning,
som landet gifvit sig under kampen mot Napoleon, och
återställa enväldet under den katolska prästmaktens
hägn. En resning utbröt 1820, som tvang konungen att
för en tid återställa 1812 års författning, men den
undertrycktes snart åter med hjälp af en fransk här
enligt den heliga alliansens grundsats, att hvarje
stormakt var skyldig att kväfva alla revolutionära
rörelser i sitt grannskap. Enligt samma grundsats
undertryckte Österrike ett samtidigt uppror i Neapel
med liknande syfte. Frihetens vänner satte sitt
enda hopp till England, som med sin konstitutionella
författning stått oberördt af revolutionens stormar
och som gått ur den väldiga striden såsom segrare,
med ansenligt förstoradt kolonialvälde, om också med
en ofantligt förökad skuldbörda. England uppträdde
ock såsom frihetens försvarare i de folkrörelser,
som utbrutit i spanska Amerika och som från 1810 till
1830 under ledning af Bolivar m. fl. ledde till dess
söndrande från det egen nyttigt utsugande moderlandet
och förvandling till en krets af själfständiga, men
af inre oroligheter sönderslitna republiker, medan
Brasilien samtidigt lösgjorde sig från Portugal och
1822 blef ett eget kejsardöme under den portugisiske
prinsen Pedro I. Englands handlingssätt i denna sak
var dock lika mycket anlagdt på att i Amerika öppna en
ny marknad för den engelska handeln med utträngande af
den spanska, som där förut utestängt alla medtäflare.
Europa såg på 1820-talet en ny stat uppstå i Grekland,
som 1821 reste sig mot turkarnes förtryck. Serbiens
föredöme, som 1815 efter långa strider lyckats med
ryskt bistånd tilltvinga sig en halft själfständig
tillvaro, eggade grekerna till en resning, som
likt de flesta på Balkanhalfön var lika mycket
ett religionskrig som en frihetskamp. De stolta
forntidsminnen, som äro förenade med det helleniska
namnet, tillvunne dem öfver allt i Europa de
lifligaste sympatier, som stegrades till sin höjd,
då den store engelske skalden Byron offrade sitt lif
för den grekiska saken. Striden fördes i flere år
med stor grymhet och växlande lycka, men fick en för
Grekland gynnsam utgång, då England, Frankrike och
Ryssland åtogo sig dess sak. Ryssarne, som i ett krig
på Napoleons tid frånryckt turkarne landet mellan
.Dnjestr och Donau, gingo öfver Balkan och tvungo
Turkiet att i freden i Adrianopel 1829 medgifva
Greklands fullständiga oberoende. Befrielsen var
dock blott half, enär Turkiet behöll de nordgrekiska
landskapen och Egeiska hafvets flesta öar. Efter en
orolig öfvergångstid blef Grekland ett konungarike,
hvars förste konung 1833 blef Olto, son af grekernas
värme vän konung Ludvig af Baiern.
I Ryssland regerade sedan 1825 Alexanders
broder Nikolaus I,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
