Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
frisinnade grundsatser. Den ojämförligt viktigaste
af de förbättringar han införde var lifegenskapen
upphäfvande, hvarigenom friheten återgafs åt ett
fyrtiotal millioner förut vid torfvan bundna bönder
(1861). I Krimkriget hade på Turkiets sida utom
Frankrike och England äfven Sardinien deltagit. Denna
skenbart obetydliga sak var uppslaget till viktiga
händelser, l detta lilla rike hade Karl Alberts son,
den folkkäre Viktor Emanuel, och hans minister,
den store statsmannen grefve Cavour, med kraft
beträdt reformernas väg, och under hägnet af en fri
författning hade det att fägna sig åt en blomstring,
som bjärt stack af mot det bedröfliga tillståndet
i det öfriga Italien. Till Sardinien stod nu de
italienska fosterlandsvännernas hopp. Genom sitt
deltagande i Krimkriget gjorde Sardinien sig Napoleon
förbunden, och denne, som i yngre år uttalat sig till
förmån för nationaliteternas rätt, ville undandraga
sig det i flere mordförsök utbrytande hat, som han
ådragit sig hos italienarn e genom sitt uppträdande
mot deras frihetsrörelse 1849. Genom att klokt begagna
sig häraf lyckades Cavour 1859 förmå Napoleon att
börja krig med Österrike, som efter nederlaget
vid Solferino måste lämna det rika Lombardiet åt
segrarena. Men fruktan för Preussens och kanske äfven
Rysslands ingripande dref den vankelmodige kejsaren
till freden i Villafranca, där Sardinien fick nöja sig
med Lombardiet, under det venetianska området förblef
i Österrikes våld. Napoleons mening hade varit att
i Italien ersätta det österrikiska inflytandet mot
ett franskt, men ingalunda att låta ett mäktigt och
enigt Italien uppstå. Men italienarne, som förut
mest tänkt på ett förbund af fria småstater under
Frankrikes skydd, sågo sig nu lämnade i sticket och
ensamt hänvisade till egen kraft, och för Cavours
statsmannasnille lyckades det omsider att göra
dem klart, att intet annat Enhvar sin egen lärare.
20
Cavour.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
