Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
fram genom eröfringen af Texas från Mexiko omkring
1845. Då det därpå följande mexikanska kriget
äfven ledde till införlifvandet af Kalifornien, som
genom sin nyupptäckta guldrikedom vunnit en oerhörd
betydelse, uppstod i kongressen en häftig strid om,
huruvida Kalifornien skulle blifva en slafstat eller
icke. Tvisten bilades på det sätt, att Kalifornien
blef fritt från slafvar, mot det att slafägarne fingo
rätt att förfölja flyktade slafvar äfven inom de
fria staterna. De upprörande våldsdåd mot de arma
negrerna, som man i södern var blott alltför Tan
vid, men i norden förut blott känt genom hörsägner,
kommo nu snart äfven där att höra till ordningen
för dagen och ställde slafveriets .styggelse i en så
förhatlig dager, att en storm af ovilja snart reste
sig däremot. Denna underblåstes i tal och skrift af
varmhjärtade män och kvinnor och växte för hvarje
ny skändlighet, som ryktet förkunnade. Slafherrarne
hade i mer än trettio år behärskat regeringen och
kongressen, men vid 1860 års presidentval utsågs
till Förenta staternas president den af gjorde
slafverimotstån dåren Abraham Lincoln, som den 4
mars 1861 tillträdde sitt ämbete. Denne var dock
för ingen del böjd för några brådstörtade åtgärder,
men i södern fingo ytterlighetsmännen öfverhand,
och redan före presidentombytet utbröt ett uppror,
som ledde därtill, att sydstaterna, utom ett par af
de nordligaste, gingo ut ur Unionen och bildade ett
eget statsförbund, den s. k. konfederationen.
Det inbördeskrig, som härefter följde, är ett af
de förfärligaste, som historien känner. Flertalet
officerare i Unionens fåtaliga här hade hört till
de aristokratiska slafherresläkterna och höllo sig
därför till sydstaterna. Manskapet, som bådades upp
i oerhörda massor, var först å båda sidor lika illa
öfvadt och utrustadt, men i följd af sin bättre
ledning behöllo sydstaterna i början segern. Det
dröjde hela fyra år, innan nordstaterna genom general
Gr anis öfverlägsna fältherregåfvor å ena sidan
och fiendens utmattning å den andra förmådde göra
slut på det förödande kriget. Men i samma dagar,
som sydstaternas sista här gaf sig fången, fick
de besegrades hat ett hemskt utbrott i inordet på
den ädle Lincoln, som blef skjuten på en teater i
hufvudstaden Washington (april 1865). Detta brott,
långt ifrån att förmildra de öfvervunnas lott,
skärpte blott den tuktan, som öfvergick dem. Med
negrernas slafveri var det en gång för alla förbi;
de hade redan af Lincoln blifvit förklarade fria utan
ersättning åt deras herrar, och så väl därigenom
som i följd af krigets förluster försjönk södern i
ett tillstånd af förfall, hvarur den midt under den
jättelika utveckling i alla riktningar, som Unionens
alla öfriga delar haft att fröjda sig åt, ännu icke
mäktat höja sig.
Under kriget hade Frankrike och i synnerhet England
uppträdt ganska öfvermodigt mot Unionen, af hvars
oerhörda tillväxt de ansett sig ha mycket att frukta,
men på hvars slutliga söndersprängning de nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
