Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
endast kan framställas i sina för utvecklingens gång
betydelsefulla huf-vudskeden och karaktererna måste
tecknas i sina stora hufvuddrag. En mycket viktig
sak i den dramatiska kompositionen är spänningen,
det vill säga att handlingen ej ett ögonblick slappas,
utan fortskrider raskt och så att åskådarens intresse
hela tiden hålles vaket.
P]n nödvändig förutsättning härför är att intresset
ej splittras på flere saker, utan att dramat är
så byggdt, att hela dess handling mynnar ut i en
gemensam spets. Detta, som kallas handlingens enhet,
är en under alla tider gällande fordran inom den
dramatiska konstarten. En viss tid, den klassiska
tiden i Frankrikes litteratur, har äfven uppställt två
andra enheter, som den dramatiske författaren skulle
iakttaga. Dessa voro tidens och rummets enhet. Med
tidens enhet menades, att handlingen ej upptog längre
tid än tjugufyra timmar, med rummets, att skådeplatsen
därför hela tiden var densamma. Dessa båda fordringar
ha emellertid blott historisk betydelse, och det,
som kräfves i dem, är ej väsentligt för den dramatiska
diktarten i allmänhet.
Till det yttre sönderfaller dramat i akter, vanligast
i tre eller fem, ehuru äfven det finnes många dramer
i en, två och fyra akter. Hvar akt åter delas i
scener alltefter de uppträdande personernas entréer
och sortier (inträdande på eller afträdande från
skådebanan). Till sin inre byggnad sönderfaller
den dramatiska handlingen i tre hufvuddelar:
inledningen, där handlingens förutsättningar
framläggas, utvecklingen, där dess trådar knytas,
och upplösningen, där de lösas. I ett drama med fem
akter upptages vanligen den första af inledningen
eller expositionen, de tre mellersta af utvecklingen
och den sista af upplösningen.
Liksom den episka och den lyriska har äfven den
dramatiska diktarten för öfverskådlighetens skull
indelats i olika grupper.
Man har vid indelningen följt olika principer.
Efter tiden har man det antika dramat, medeltidsdramat
och det moderna dramat.
Till de båda förstas egendomligheter få vi återkomma
under den historiska framställningen. Det sistnämnda
är det vi här egentligen ha att syssla med. Det rör
sig på verklighetens botten och tager sina ämnen från
hvarje tid och hvarje samhällsklass, ja, äfven från
sagans värld.
Hufvudvikten i det ligger - som redan namnet drama,
bildadt af det grekiska verbet drao (handla),
anger - på handlingen, men äfven skildrandet af de
i handlingen framträdande personernas karakter är af
stor betydelse, då i det moderna dramat handlingens
förlopp i allmänhet just har sin grund i karakterernas
egendomlighet.
Detta för oss öfver till den andra indelning man
gjort af dramat i frihetsdrama och ödesdrama.
Med frihetsdrama menas det drama, där handlingens
utgång göres beroende af hjältens karakter, där hans
gärningar få den lön de för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
