Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349
Med de germaniska infallen, folkvandringarna och
alla de politiska rörelser, som beledsagade det
gamla romerska väldets delning och fall, gick ej
blott dess kultur under, dess språk sköljdes äfven
bort med händelsernas upprörda flod, ingick uti och
bildade nya språk.
Men ett språk, som är dödt i lifvet, har ej lång
lifstid kvar i litteraturen; därför se vi redan snart
nog under detta tidehvarf, hur språket förlorar sin
gamla renhet och upptager både nya syntaktiska former
och nya ord.
Det enda författarnamnet af någon betydenhet från
denna epok är afrikanen Apulejus, från hvilken vi
ha den vackra sagan om Amor och Psyche. I språkligt
hänseende visar han dock redan drag af förfall.
Vi kunna äfven nämna skalderna Ausonius och
Claudianus.
Med dem är den antika litteraturen död. De latinska
litterära alster, som sedan komma, äro produkter af
kristna författare.
Indien.
Det ringa inflytande, som de utomeuropeiska folkens
litteraturer direkt haft på den moderna litteraturen,
gör, att vi här mera utförligt behandla endast en af
dem, Indiens, som för oss är viktigast, därför att
den är affattad på det språk, sanskrit, som är det
äldsta af den ariska stammens syskonspråk.
Till sin karakter är denna litteratur ytterst
fantastisk, till sin form i hög grad konstrik.
Dess . ålder är ganska hög, dock på långt när ej till
den grad, som landets egna fantasirika författare
uppgifva.
De äldsta litterära minnesmärken vi ha på sanskrit,
hinduernas heliga böcker, de s. k. vedas, torde vara
affattade ungefär 1500 år före vår tideräkning. Från
samma tid ungefär är den stora lagsamlingen Manus
lagar. Dessa äro urkunderna för Indiens äldsta
religion och samhällsskick, i mycket, med sin panteism
och sin kastindelning, främmande för oss, men i en del
saker stående oss ganska nära. Så förekommer t. ex. i
Manus lagar väl för första gången uttalad denna sats,
som sedan hos så många folk gått igen i litteraturen
i skiftande former:
»Rättfärdigheten är den enda rätt, som blir menniskan
trogen äfven i döden, ty alla andra hemfalla på samma
gång som kroppen åt undergången ».
För epiken finna vi hos hinduerna tvenne
representativa dikter, bland de längsta i sitt slag
litteraturhistorien känner, men äfven af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
