Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som var hela landets medelpunkt, går litteraturen
öfver till att tala för och till folket och i dess
intresse kritisera den bestående ordningen och uttala
tvifvel på dess berättigande.
Riktningen utgick från England, men den nådde
sin höjdpunkt i Frankrike med encyklopedisterna,
så kallade, emedan de i stora samlingsverk eller
encyklopedier populärt framlade resultaten af sina
forskningar och spekulationer.
Den, som först rent spekulativt framträdde som
kritikens och tviflets målsman, var filosofen Eené
Descartes, i vår litteraturhistoria känd under namnet
Cartesius. Han öfverflyttade nämligen på inbjudning
af drottning Kristina hit till Stockholm.
i Descartes’ spår följde Bayle och Montesquieu samt
Denis Diderot och Jean d’ Alembert.
Det var de två senare, som populariserade de nya
idéerna och gjorde, att de trängde ut i vidare kretsar
genom den stora encyklo-pedien.
Sin höjdpunkt nådde riktningen i Voltaire och
Rousseau, som, den ene med förståndets skärpa, den
andre med känslans glöd, förde de nya idéernas talan
starkare än någon förut.
Voltaire (egentligen Franpois Marie Aroue], kanske
Frankrikes mest mångfrestande snille, föddes den 21
november 1694 i Paris och dog, efter att växelvis
ha lefvat i Frankrike, Tyskland och Schweiz, i Paris
den 30 maj 1778.
Hans verksamhet sträckte sig till alla litteraturens
områden. JEan skref ett långt epos öfver Henrik IV,
Henriaden, i samma stil som Ronsards Franciade,
han författade en mängd tragedier, där han i formen
strängt följde Corneilles och Racines spår, han
smädade i ett komiskt epos La pucelle d’ Orleans
den orléanska jungfrun, han skref lyriska dikter och
satirer, historiska arbeten, bland dem ett öfver Karl
XII, bref, uppsatser och filosofiska arbeten.
Det rent litterära intresset var emellertid en
underordnad sak för honom, och driffjädern till hans
hela produktion var utprägladt tendensiös, begäret
att med makten af sitt hån, sitt begabberi och
sin blodiga satir blotta alla det gamla samhällets
lyten. Alltigenom en negativ natur, var Voltaire i
hela sin verksamhet ensidigt nedbrytande, och några
försök att själf sätta något nytt i stället för det
gamla han bröt ned gjorde han ej. Hans betydelse är
därför mest vägröjarens.
Den positiva sidan af angreppen träder oss åter till
mötes hos Jean Jacques Rousseau (född i Geneve 1712,
död i Ermenonville nära Paris 1778).
Han framställde förslag till att sätta ett nytt i det
gamlas ställe. Hvad han ville införa var återgång
till naturen. Civilisationen i de former den tagit
var i Rousseaus ögon orsaken till allt ondt i världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
