Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
Inom romandiktningen följdes Crebillons alster af
böcker af samma slag, den ena mera motbjudande än
den andra, tills ett omslag slutligen inträffade och
en ädlare anda visade sig. Den förnämsta produkten
häraf var Bernardin de St. Pierres kanske väl naiva
berättelse Paul och Virginie.
Dramat fördes af Dirlerot delvis in på nya banor,
i det att det borgerliga dramat, öfverfördt från
England, trädde i de gamla tragediernas ställe,
och i Beaumarchais* förträffliga af satir och esprit
gnistrande stycken Barberaren i Sevilla och Figaros
bröllop se vi den gamla politiska komedien, död
alltsedan Aristofanes’ dagar, göra sitt inträde i
den moderna litteraturen.
Inom tragedien är tidehvarfvets mest betydande
författare Marie Joseph Chénier, hvars historiska
dramer präglas af d j arf frihetstörst.
Lyriken får under revolutionstiden ett storslaget
utbrott i Rouget de Usles frihetshymn Marseljäsen
samt i André Chéniers vemodsfulla elegier.
Under det första kejsardömet spelar litteraturen en
mindre betydande rol. Den mest framstående af dess
skriftställare är finansministern Neckers dotter
fru de Stael (gift med svenske ministern i Paris),
som genom sina romaner och framför allt genom sin
bok De rAllemagne (Om Tyskland) var en vägbryterska
för nyromantiken.
Ännu var dock klassiciteten i Frankrike nog mäktig
att under flere årtionden, efter det den fallit i
det öfriga Europa, bibehålla sitt välde och trycka
sin prägel på det mesta, som skref s.
Femte tidrymden.
Nyromantiken. Första hälften af 1800-talet.
Efter kejsardömets fall och den bourbonska reaktionen
börjar äfven i Frankrike upplysningstidehvarfvets
rationalism och skepticism att följas af en återgång
till religiositet, ja mysticism. Snart sprängas
äfven den klassiska stilens former, och romantiken
håller sitt intåg med en färgprakt och glöd i
framställningen, som bildar en slående kontrast mot
klassiciteten s kyliga och regelrätta klarhet.
Början göres af Ckateaubriand, som i sin diktning
framträder med en utprägladt kristlig och monarkisk
tendens, icke blott i sin Génie du christianisme,
där han proklamerar kristendomen som skönhetens
religion, utan äfven i sina stora dikter Les martyres
(Martyrerna) och Åtala.
Hans spår följes af Alphonse de Lamartine, som i sina
lyriska och äfven i sina större dikter, af hvilka
Jocelyn är den mest bekanta, har romantikens både
religiositet och färgprakt fullt utbildade.
En lyriker, som däremot står kvar på klassicitetens
mark, är Ca-simir Delavigne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
