Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
ker med 12 sånger i hvarje. Det blef dock endast 6
böcker och 2 sånger af den 7:de färdiga.
Den sammanhållande enheten i dikten är dess
stämmning och stil. Den är alltigenom affattad på
klingande, just efter dess författare uppkallade
s. k. spenserstanser.
Diktens innehåll är i korthet en skildring af
att drottning G-loriana, äran (en personifikation
af Elisabet), skall gifta sig med kung Artur, det
ridderliga modet. Men dessförinnan utsänder hon tolf
riddare, hvardera representerande en dj^gd, för att
nedgöra motsvarande last. Hvar bok skulle innehålla
skildringen af en riddares äfventyr.
Af de mindre ryktbara författarne kunna vi särskilja
flere grupper, epiker och lyriker, didaktiker och
satiriker.
Bland epikerna och lyrikerna märka vi Warner,
som i en samling versifierade berättelser ur
Englands historia behandlade flere ämnen, som vi
sedan återfinna i dramerna. Vidare ha vi Daniel,
som skildrat de borgerliga krigen, Drayton, hvars
Nymphidia poetiskt behandlar älfvorna, samt Drummond,
en skotte, som i sina af en djup melankoli präglade
sonetter är en värdig efterföljare till den föregående
epokens stora skotska skalder.
Af didaktikerna nämna vi John Davis, som skrifvit
en filosofisk dikt Nosce te ipsum (Känn dig själf),
samt John Donne, hos hvilken vi spåra början till den
spekulativa poesi, som i vår tid nått sådan utbredning
i England.
Satiren odlades af Thomas Nash, som ifrade mot
puritanerna, samt af biskop Påle, som skref 3 böcker
»bitande» och 3 böcker »tandlösa» satirer.
Mest betydelsefull blef emellertid den utveckling
dramat fick.
Som medeltidens drama i allmänhet hade dramat äfven
i England sin rot i kyrkan.
De kyrkliga spelen infördes till England med
normanderna, och de första af dem voro affattade
på franska.
De utbildas emellertid här snart i en för landet
egendomlig form och samlas till s. k. collective
plays, d. v. s. en hel serie dramer, som genomgå
den heliga historien från världens skapelse till den
yttersta domen.
Jämte mysterierna eller, som de i England
vanligen kallas, mirak-lerna uppstå äfven snart de
s. k. moraliteterna, dramer, där särskilda dygder
och laster framställas personifierade.
Båda dessa arter fortgå länge, ända till långt in
på Elisabets tid, jämte det världsliga dramat, som
uppstår ur och bredvid dem.
Först framträder komedien. Den har två källor: dels
utvecklades i miraklerna och moraliteterna inströdda
komiska scener till själfständiga små s. k. interludes
eller mellanspel, små korta proverbartade komiska
stycken, dels fäste det börjande studiet af antiken
uppmärksamheten på den romerska komedien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
