Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
de på folkets läppar lefvande nationella ämnena tagas
upp och inför-lifvas med epiken.
Öfvergången från den förra perioden förmedlades genom
en del dikter af blandadt andligt och ridderligt
skaplynne, där dels Maria, dels fromma lärare
förhärligas.
Vi kunna särskilja tre stora grupper af dikter under
denna tid: lyriska, didaktiska och episka.
Lyriken odlades af de s. k. minnessångarne, riddare,
som drogo kring vid fursteborgarna och sjöngo de
skönas och konungens lof.
Den var nog påverkad af trubadurpoesien, men höll
sig vanligen mera abstrakt än denna, besjöng mest
vårens och den blyga kärlekens fröjder. Den ljufhet
och stolthet, som utmärkte de franska trubadurerna,
saknas oftast hos de tyska minnessångarne. De äro ej
sällan furstesmickrare. Ibland, som hos Walter von
der Vogelweide, den bäste af dem alla, klinga dock
djärfva manliga toner oss till mötes.
Sin höjdpunkt når lyriken under 1200-talets början;
sedan går den utfor och urartar till nästan narraktig
kvinnodyrkan och tomt formpedanteri. Ur den är det
nästa periods poesi, mästersångcn, skjuter upp.
När lyriken blef obetydlig, intog didakiiken en så
mycket mer framskjuten plats, l en följd dikter af
ofta klart och ädelt innehåll samlades allt, hvad
tiden tänkte om de andliga och kyrkans förfall, örn
ridderskapets urartande; floden steg och steg, och
den bar på sina böljor verk, som i tysthet förberedde
1500-talets stora gärning, reformationen. Att ha
banat en väg för den är den didaktiska riddardiktens
största förtjänst.
Tidens mest berömda didaktiska dikter äro Der
Winsbecke och Die Winsbeckin, en fars råd till sin
son och en mors råd till sin dotter.
Inom epiken är till en början inflytandet från de
nordfranska trouvererna öfvervägande.
Det är i synnerhet de bland dem utbildade
sagokretsarna, som behandlas.
Först och främst upptagas och utbildas vidare de
bretoniska sagorna, så väl de sensualistiska om
Tristan och Isoide som de supra-naturalistiska
om gralriddarne. Dessas konung Parsifal göres af
Wol-fram von Eschenbach till föremål för en dikt,
som af en forskare i tankedjup sättes i jämbredd ined
Goethes Faust.
Vidare behandlas de karolingiska sagokretsarna,
sångerna om Rolands hjältedater, samt den med den
karolingiska sagokretsen sammanflätade berättelsen
om Flores och Blanzaflor, som genom eufemiavisorna
blir införlifvad med vår litteratur.
Slutligen bli äfven de i de medeltida stoff
samlingarna befintliga förändrade sagorna om Tröjas
fall och Alexanders bedrifter föremål för behandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
