- Project Runeberg -  Enhvar sin egen lärare. Undervisningskurser för själfstudium /
II:424

(1893) Author: Per Edvard Magnus Fischier - Tema: Textbooks for schools
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedeslöshet hand i hand. Adeln var en krypande
hofadel, som i likhet med sina herrar föraktade
det inhemska och endast sträfvade att efterlikna
främlingarne. Efter italienarne hade fransmännen åter
blifvit mönsterbilderna.

Räddningen skulle äfven denna gång, som vid
riddardiktens fall, komma från borgarståndet.

Men innan inom litteraturen nya, sunda riktningar
kunde framtränga, fordrades först att man fick se,
hur verkligt dåligt det, som fanns, nu var. Därför
framträder åtminstone under början af tiden den
undervisande och den kritiska litteraturen som den
viktigaste. Äfven i Tyskland uppblomstra på denna
tid de moraliserande tidskrifterna.

Kritikerna, bland hvilkas led vi se sådana män som
Grottsched, Bodmer, Klopstock, "Wieland och Lessing,
börja med att ansluta sig till det formstränga
hos fransmännen, öfvergå till att söka engelska
förebilder, till dess de, som Lessing, känna sig
starka nog att yrka på en själfständig, nationell
konst.

Kritiken utgick från Leipzig, där man med Grottsched
fordrade förstånd och klarhet samt framställde
fransmännen som mönster. I opposition mot denna
ensidighet uppträdde Bodmer och Breitinger och häfdade
fantasiens rätt samt hänvisade på engelsmännen och
grekerna. Hos Lessing nådde kritiken sin spets och
förenades det bästa, som fanns hos båda skolorna.

Själfva diktkonsten odlas och utbildas vidare af
skolor i Halle, Berlin och Halberstadt.

Den blir genom Grottscheds inflytande först i stilen
fransk, öfvergår sedan till att enligt kritikens
anvisning söka sina mönster i England och hos de
gamla. Först med Klopstock blir den nationell.

Lyriken utbildas hos leipzigerskolans män till klarhet
och korrekthet. Halleskolan följer grekerna, och där
uppstå de s. k. anakreon-tiska sängarne, som sjöngo
vinets och kärlekens lof och nådde sin höjdpunkt
i Wieland.

Den preusiska diktarskolan åter valde kraftigare,
fosterländska ämnen för sin sång. Här framträder som
den främste E. Ch. Kleist.

Didaktiken är, som man af tidens hela skaplynne kan
sluta, rik, men saknar betydande alster.

Så mycket starkare fart tager epiken.

Här följer Gellert i sina fabler fransmännen, men nya
toner anslås af Klopstock och Wieland, af hvilka den
senare genom sin Oberon grundar den moderna tidens
romantiska epos.

Dramat fick sin form och stil lyft och rensad
genom Gottsched. Men han anslöt sig ensidigt till
Frankrikes abstrakt klassiska drama. En ny lyftning
fick dramat genom Gotthold Ephraim Lessing, som, utom
det att han teoretiskt i sin Hamburgische Dramaturgie
gendref frans-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:33:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enhvar/1028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free