Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små kapitel om konsten att lära känna en katts psyke - I. Om kattspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 2C)
som en liten tigers och alla klorna framme
och tassarna langande efter mig som en
boxares sidslag. Det blev verkliga anfallssprång
och såväl händer som ansikte blödde rätt bra
(jag kunde inte visa mig för skråmor under
flera dagar) och till sist förskräckte vi
varandra så vi självmant avbröto striden, Zeppo
för att krypa under soffan och jag bakom
eldskärmen, där vi lågo och väste och voro hemska
i minst tio minuter. Men sen dess skall ingen
rubba Zeppos övertygelse att jag är en sorts
katt — både hans människo- och djurpappa.
(Här får jag kanske inflicka, för att minska
det bloddrypande i ovan upprullade
situationsbild, att jag naturligtvis efter varje batalj eller
mindre skärmytsling med Zeppo — och de ha
varit legio — naturligtvis omsorgsfullt baddar
och tvättar blessyrerna i chinosol.)
Det gällde att avlyssna katten hans olika
läten, vilka äro flera än man kanhända tror.
Bara jamandet kan varieras i en massa
tonarter, av vilka dock inget uttryckes med jam,
jam, eller ens med den gängse skrivformen
»miau». Det är omöjligt att i tryck återge det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
