Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små kapitel om konsten att lära känna en katts psyke - I. Om kattspråket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT
2C)
jer jag och de mina bestämt på ljudet och
»stavelserna» (längden) hans önskan. Han har
alldeles tydliga uttryck för hunger, törst, köld,
värme, missbelåtenhet (och naturligtvis vrede
eller förskräckelse), hälsning, välkomst, glädje,
magplågor (en lustighet för resten, som kan
anföras: han • vet att han skall ha ricinolja,
vilken han visserligen motvilligt, men snällt
inmundigar och börjar sin klagolåt sålunda: oj,
°j> °J> — åjojoj — joj!) sömnighet, behov att
leka, roas, förströs, önskan att uträtta
naturbehoven, tillsägelse om något som fattas,
kungörelse av att han sett en hund (det låter så
här: »bull-bull-bull»). Eller fiskmåsar — vilka
i svärmar kretsat kring hans altan —
uttrycks med ungefär en härmning av deras
egna skrin: hi-hi-hiii. Att svara på tilltal gör
han alltid, han kan säga »ja» och »nej», fast
jag måste i sanningens intresse, hur påkostande
det än är, medge, att nekandet och jakandet
sällan passa ihop med meningen. Men vi
kunna ha pratstunder på över en timme,
varvid Zeppo regelbundet svarar mig, och då jag
tystnar, själv tar upp samtalet och icke ger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
