Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo II. Fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - II. Svårt, svårare, svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT
2C)
med hennes. Kanske trodde han att därute på
gatan lurade ett odjur som tog människorna
och åt upp dem liksom rävarna "med katter?
För första gång lade Brennessel märke till
ett uttryck av fruktan i kattens tillitsfulla ögon.
Ett förtroende hade svikits och en misstanke
innästlats i den lilla hjärnan: tänk om de alla
i tur och ordning skulle lämna honom och han
själv bli ensam kvar i hemmet? Var kom då
maten ifrån, smekningarna, Olgas brasor i
kakelugnen? När Brennessel gick ut följdes han
till dörren av Jakob som troget och tvivlande
satt där tills han hörde patentnyckeln stickas i
låset och dörren skjutas upp — hans pappa
stod där verkligen! Vild av glädje störtade
djuret in, for som en virvelvind genom alla
rummen, hoppade upp på bord och stolar och
försökte på alla sätt göra sig bemärkt,
säkerligen för att också behaga, så man ej; skulle
gå ifrån honom på allvar som de båda andra.
— üerregud, suckade van Brennessel ofta
under den första tunga tiden, du är en tröst,
du lilla Jakob, du bjuder då åtminstone till!
- Och han lärde sig att älska sin katt, att kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
