Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
’ HENNING BERGER
man paradoxalt uttrycka det. Minsta fläkt från
en mygga, en flugas nedslag på hans rygg och
det går en ryckning genom hela pälsen eller
örat spritter till. Den känsliga svansen är
nästan oavbrutet i rörelse, en lätt smekning
bakom öronen och han spinner. Han fryser
lätt och älskar värme, han sätter foten fel
på en tuva och skriker och haltar genast,
inbillar sig att hela benet är brutet, fast man
kan dra kraftigt i det. Han äter ett par
gräs-strån eller får ett fiskben i halsen och
»känner» detta så förfärligt att han får feber och
blir sjuk. En insekt sticker honom och han
svullnar upp som om en skallerorm bitit
honom, man bär honom en smula vårdslöst, eller
som han inte är van, och han vrålar av
»känslor». Han reagerar inför allt som känseln säger
honom är obehagligt, han badar aldrig, ty
hans märkvärdiga tunga och den utsökta
patenttvål, som en svalgkörtel innehåller, är
mycket trevligare och han är en elektrisk
ackumulator för allt vad beröring heter, t. o. m.
trådlös på avstånd. Sålunda exempelvis med åskan.
För övrigt avskyr katten snö, regn, blåst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
