Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 127
Ett av de vanligaste misstagen om katten
är »kattens grymma lek med råttan». Det är
emellertid alls inte grymhet utan beror på något
helt annat, som vetenskapligt undersökts och
bevisats. När råttan flyr för katten — också
för råtthunden — frampressas ur dess hud i
dödsångesten en slags vätska, en svett,
analog med mysk, el. dyl. och som på kattens
erotiska nervsystem har samma, ja i än
starkare grad, verkan som valeriana. Katten grips
av yrsel vid denna lukt, den tänker
sannerligen ej, på att vara »grym» mot sitt offer, den
vet blott att för varje gång den slänger, biter,
jagar, kratsar råttan, avsöndras mera av den
luktande trollparfymen, något som råtthunden
är okänslig för. Därför denna skenbara lek
med bytet (Brehm).
En blick på kattens ytteröron, vars fina
vindlingar påminna om valnötens, som i sin tur
liknar hjärnans, säger oss att han ej hör till
de dövare individerna. Han behöver ej spetsa
öronen liksom hunden, de vridas — som hos
hästen — i alla riktningar och lyssna oavbrutet.
Svagaste prassel uppfattar katten, ingen skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
