Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fortsättning på små kapitel om kattens psyke - III. Kattens sinnen. — Att ta och ha en katt. — Sant och lögn om katten. — Vanor och ovanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 131
tecknande gången, hållningen, rörelsen.
Dessutom i hög grad röstegendomIigheten.
Men hans öga är ju underbart. Han ser vid
svagaste ljus och kan lämpa pupillen efter det
starkaste som en kameras finaste bländare.
Dessutom är han iakttagare par préférence och
tröttas aldrig i att iakttaga. Och vad han en
gång sett fäster sig på hans näthinna som
outplånlig hjärnfotografi.
Lägg märke till, hur en katt förbereder och
beräknar ett språng, utan att det någonsin
förfelas. Han tar en fjäril i flykten, slår en
fluga och är oftast på en hårsmån när att
fånga en fågel. (Dessa äro ju dock själva
utrustade med synnerligt fint ögonorgan.) Han
ser i taket en mygg, som ingen annan skönjer,
och han upptäcker i en golvspringas svarta rand
en myra. Som en sfinx stirrar han på något
osynligt, som dock finnes där. Han kan i en
rad levande bilder uppfånga, med otrolig
snabbhet, flykt, språng, förflyttningar på
sekunden, utan att misstaga sig, likt
filmapparatens öga. Jag vet intet djur, som så allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
