Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 ’ HENNING BERGER
samt Magda och hennes förstfödde — nu hade
hon fyra pojkar till. En liten hylla innehöll
de böcker, Brennessel skänkt Olga och på en
kommod stod Thorvaldsens Kristus i
terra-kotta. Det fanns ingen garderob, men
tjä-narinnans kläder hängde, ordentligt dolda,
under ett grönt skynke i hörnet.
Hon hade i fallet stött pannan blåröd. Men
som hon troligtvis stått på knä under sin
sista gärning, då döden kom, hade ingen
blodkontusion uppstått, ögonen voro slutna,
med trötta, kupiga, blå ögonlock och de fårade
kinderna vita som marmor. Efter
undersökningen sade doktor Åsman:
— Det var ett hjärtslag.
Brennessel frågade med bävande stämma:
— Det var kanske en lätt —
— Ja, den lättaste. — Den, tillade doktorn,
vi alla borde önska oss!
Inom sig bad Brennessel:
— Herre, skänk också mig den döden!
Snart!
Då det var för sent att samma afton få liket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
