Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo III. Ytterligare fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - III. Värre än svårast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 191
inte heller om att fantisera åter interiören
av huset, den där kvällen, med teet
puttrande, lampan tänd, hustruns ömma ord, som
man skulle kunna tro varit komna ur ett hjärta,
i stället för ur en sten. Nej — allt gick
ödesbestämt här i livet och Inga nu, var hon så än
dvaldes, hade det bra, liksom Magda i sina
alper med vad henne tillhörde. I ögonblicket
var det endast han, som kunde klaga ein
bischen — nur ein bischen — Jakob borde
ha fått stanna så här på bådas gamla dagar.
— Jakob! sade han halvhögt.
Då veks det höga lingonriset åt sidan och
ett grårandigt huvud stacks fram. — Miau,
sade det — miau-grau-miau!
Det var Jakob.
Sekreteraren blev så häpen att han var
nära att sätta sig. Han trodde han såg en
syn och han vågade inte röra sig. — Jakob,
kallade han gång på gång med framsträckt
hand, rädd att katten skulle försvinna. Men
den stod där och spann, strykande huvudet
på sned mot en alstubbe. Så lade den sig
på rygg med den vitspräckliga buken som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
