Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avslutning på små kapitel om kattens psyke - IV. Några karaktärsdrag till. — Har katten en själ? — Katter, som jag känt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN KATT 203
sig in — ankommer ett paket eller en låda,
skall han strax vara med och undersöka kollit,
som en tullsnok.
I motsats till hunden älskar katten månen
och dess sken. Inte för inte har Steinlen
oftast tecknat sina berömda katter mot
bakgrunden av fullmånen över en
Montmartre-mur med en öm Pierrot och Columbine i
sällskap.
Vidare: på tal om kattens mimik och härin
-ningsförmåga, erinras oförmodat hur fru Anna
Branting (René), som åtminstone den gången
var stor kattvän — det är flera år sen —
berättade ett smålustigt drag.
En kattmamma började den vanliga
föreställningen med att vässa klor på en fin kudde.
Hon fick sin lilla smäll och slutade odygden.
Men kattungen, som för första gång
iakttagit detta nya nöje, började själv genast göra
detsamma med modern, allt under det hon
triumferande, ined lysande ögon, betraktade sin
matte, som ville hon säga: — vågar du slå
mig också?
Kattälskaren förstår denna bagatell,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
