Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo IV. Ännu litet fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - IV. Det bästa av allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2 HENNING BERGEfc
märkvärdigt det var att sekreteraren hittat
honom igen. I de par psalmer hon alltid läste
— utantill — inflätade hon kattens namn, som
hade han varit en liten pojke, en fosterson.
På detta vis åldrades denna treklöver,
krympte och vissnade mot slutet. Doktor
Åsman fick ibland skriva ut något oskyldigt
giftrecept — han började för resten själv bli
gammal — men annars höllo de tre liv i varandra
tämligen tappert. Det enda som egentligen
oroade hushållerskan, och kunde förmå henne
till att öppna sin tandlösa mun och framkraxa
en uppmaning eller ett vojande, var det faktum,
att herr Brennessel snart upphört att äta utom
ett minimum av föda. Besynnerligt nog var
fallet detsamma med Koppen (Brennessel hade
nu totalt glömt att hustrun hittat på namnet
och han använde det igen). Han tycktes imitera
husbonden alltmera i allt. Gumman själv levde
mest på kaffe och dopp, men hon hade ju
nästan inga tänder kvar, och så undrade hon
om också Koppen började få dåliga tänder?
De sågo så gula och maskstungna ut mot förut,
tyckte hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
