Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Intermezzo IV. Ännu litet fortsättning på herr van Brennessel och hans katt - IV. Det bästa av allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■21 ’2 HENNING BERGEfc
såg den skymta i morgongryningen. En liten
jamande skugga.
Det dröjde verkligen inte länge förrän herr
van Brennessel blev riktigt på allvar sjuk och
ej kunde stiga upp. Doktor Åsman insåg genast,
att det bar mot slutet. Han ville ha sekreteraren
flyttad till sjukhus, men Brennessel stammade:
— Omöjligt — katten —
— Senil deinentia, mumlade doktorn, den
förbaskade katten är ju död! Men som han vill,
det här går hastigt. En sjuksköterska skaffade
han emellertid på eget bevåg.
Och där låg nu Ludvig van Brennessel i
ålderdomssvaghet och skvalpades av några
sista, livets långsamma dyningar mot en okänd
strand. Febern kom och gick, sjönk och steg,
allteftersom det var morgon eller afton. Ibland
såg han ansikten: sin far, ämbetsmannen, som
till sist uppnått vasaorden, sin mor, sina döda
syskon. Han såg Nanna och han såg Inga,
men den förra tydligare, som levde hon ännu
och låg i nästa rum. Den andra var i
dunkel, han blev ej; klok på om det inte rentav
var bara ett fotografi. Han såg också Magda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
