- Project Runeberg -  En läkare /
26

(1897) [MARC] Author: Ernst Beckman - Tema: Medicine
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ernst Westerlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig konsten att hvila». Men — kallar en klar plikt samme person till
fortsatta ansträngningar, heter det: plikten kallar er, gå! Ty detta, att
svika plikten, vore att bota ondt med värre.

Särskildt betecknande är det systematiska sträfvandet att hos
patienterna väcka vana att tänka på andra. Nu är er egentliga uppgift
under er vistelse i Enköping att söka vara till glädje och nytta för den
eller den, som bor i samma hus och är mycket sjukare än ni» o. s. v.
Altruismen är, dess bättre, ett hälsomedel både för kropp och själ. Den
drager tankarna bort från oron för det egna jaget. Men den måste
blifva vana, icke blott nyckfulla ansatser. Vanans välsignelse kan i det
godas tjänst knappt öfverskattas. Den som, vore det först blott af
pliktkänsla, visar kärlek, hans hjärta skall till sist likna trädet, hvilket
blommar på bar kvist, men hvars gröna krona, när årstiden framskrider,
tynges af läskande frukter.

En egenskap, som man knappast skulle tilltro doktor Westerlund,
när man ser hans något korta och kantiga sätt, har jag redan berört:
hans outtömliga tålamod. Dag ut och dag in lyssnar han lika
uppmärksamt till patienters klagan. Han kan visserligen afklippa, men det
sker på ett sätt, som icke sårar. Och framför allt — han tröttnar
aldrig att visa samma deltagande, om än sjukdomen oförändrad släpar
sig fram från år till år, i tio, femton, tjugu år. Han förstår, att det
finnas kroniska sjukdomar, utan fara för lifvet, hvilka icke äro så svåra
att i och för sig bära,

                                        but hard to bear so long.

och som för den sjuke bilda lifvets sorgtyngda underström. Han
förstår, att dessa eländiga, hvilkas enda läkedom, såsom Shakspere säger,
är det städse flyende hoppet, behöfva, äfven de, uppmuntran och
deltagande. Han går till sådana med en ömhet, som påminner om en
moders. Han är lika god sjuksköterska som läkare, har man sagt
om honom. Och när förlossningens stund nalkas, har man sett honom
dag efter dag lyfta en sådan dödsdömd sjukling i sina armar, under
det sängen bäddats. De tårar, som vid sådana tillfällen i obevakade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:35:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enlakare/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free