- Project Runeberg -  En lektion /
27

(1884) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En lektion

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

El.SA tjrolfii rdnj.

Det Jer — var en förfärlig målning, — som alls
inte passar in på oss.

ÅKE.

Nej, naturligtvis inte. För vår räkning kominer
nog det der »oförmodade» att ske. En rik farbror att
regna ned frän Amerika -— högsta vinsten att falla ut
på Ilamburgerlotteriet — en stor skatt, att gräfvas upp

i en källare — eller något annat lika troligt–, Men

du packar ju inte! Elsa kastar in diverse effekter huller om
buller i kofferten. Ja, lefve det oförmodade! På det kan
man draga så stora vexlar som helst. Om de inte inlösas

— hvem rår for det? Strunt i arbete och försakelse,
strunt i pratet om att förnöjsamhet är vinning nog.
Den maximen luktar mögel på långt håll. Nej, att
inte arbeta, att inte försaka, att aldrig vara nöjd •—
det är lifsglädje. Att skaffa sig så mycken njutning
med sä liten ansträngning som möjligt — det är vishet.
Förut gifte man sig för att älska — nu gifter man
sig for att sätta bo. Hemmets förädlande makt? —
Kälkborgerlighet. Ilemmet, det är rikedom, nöje,
njutning. — Barnen äro endera en lyx eller en skam alt
efter ens teorier, eller också upphöjer man deras tillvaro
till mensklighetens enda eftersträfVansvärda mål. Lefva
för hvarandra? Löjligt. Låta sig nöja med hvad man har?
Barrockt. Nej, låt oss njuta af lifvet, inte som
men-niskor, det är gammalmodigt, utån som dockor med
känselnerver och tomma hjertkamrar. Då tillgodogör
man sig alt, och lider af intet, — Se sä ja, nu är jag
färdig! Slär igen kappsäcken. Men du packar ju inte!
Du gråter?

Elsa snyftande.

Visst inte — — jag bara — bara härmar — mig
sjelf —. Slär armarna kring Äka& hal». Jag vill inte bli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 22:35:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/enlektion/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free