Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - BARNDOM OCH FÖRSTA UNGDOM - Barndomshem och närmaste omgifning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid tolf—fjorton år var Ellen så tungsint
öfver bristen på lifsharmoni, öfver att »Gud ej
fanns», öfver att allt »gick illa», att Tegnérs
»Mjeltsjukan» var den dikt, som då ljöd inom
henne såsom uttryck för hennes egen själsstämning.
Tegnér, Runeberg och Nikander[1], voro i denna
ålder hennes käraste skalder. Att dikta själf
drömde hon först senare om, och under intryck
af sina då »djupt älskade diktare» — Almqvist,
Geijer och Björnson, tänkte hon skrifva om
folket — allmogen — och gjorde länge studier
härför. Men hennes mors klarsynthet räddade
henne från att använda tiden åt ett håll, där
hennes anlag icke lågo. Moderns ord, att Ellen
var för inåtvänd, för litet road af och iakttagande
lifvets mångfald, voro afgörande. Ellen, som
inom sig kände, hur riktigt detta var, och hade
blicken öppen för sin begränsning, fann redan
tidigt, att »själen, dess lif, villkor och växt då
som sedan alltid varit den stora frågan för henne»,
och så har hon koncentrerat sig kring denna.
Individualisten hos Ellen Key, jämnårig med
henne själf, var väl ej alla gånger så lätt att
förstå och att handskas med. Mon hade sitt
hufvud för sig, som man säger. Hennes kärlek till
läsning var så lidelsefull, att hon tror om sig själf,
att hon skulle kunnat begå »brott» för att få
böcker. Hon tog utan lof de böcker, man
vägrade henne, och »vet således af erfarenhet, att
intet lockar ett läslystet barn såsom förbud, hvilka
aldrig borde ske». Denna viljekraft, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
