Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DE SISTA STOCKHOLMSÅREN - De sista Stockholmsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
taflor och skisser af hennes vänner, några af våra
mest framstående artister. Öfver hennes
hviloplats fotografi i stort format af Böcklius Dödens ö,
en medaljong af hennes far, de vackra dragen i
naturlig storlek och däromkring en stor
lagerkrans, hon själf fått, och så böcker, böcker
öfverallt, lätt tillgängliga på alla bord, och blommor
hela vintern, ofta medtagna från hennes
föreläsningar i Arbetareinstitutet, dit de förts af
onämnda, och hvarifrån de hemburits af hängifna
åhörare.
Under söndagsförmiddagarna ett par timmar
kommo allehanda människor på hennes
mottagningstid för att få tala med henne. Vanligtvis
hvar och en i viktigt ärende för egen del eller
för någon gemensam angelägenhet. Värdinnan
själf har varit midt ibland oss, har sökt att räcka
till för alla, men utan att upptaga någon annan
med sitt eget.
Omöjligt är att, då man ser henne i hennes
ensamma hem, icke tänka på, hur meningslöst
lifvet är, och hur mycket man än vill trösta sig
med, att just genom hennes ensamhet, hon
kunnat bli så mycket för så många, lika mycket
gripes man af tanken på hvad som väl orsakar
denna ensamhet.
En kvinna, som ej haft tillfälle att gifta sig,
om hon velat, är en mycket sällsynt företeelse.
Och när en kvinna som Ellen Key förblifvit ogift,
kan det endast vara lågsinnet, som tolkar hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
