Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emma {gömmer ansikte i
händerna; ser därefter åter
upp).
Nej, det gör jag inte. (Med vaknande smärta.)
Mor, hvarför sad! dn mig, att jag skulle få
jordens högsta lycka, när mitt barn kom till
-livarför talade vi så mycket därom — längtade
så mycket därefter!
Fru Malmberg.
Framtiden ligger inte i vår egen hand —
det är syndigt att klaga.
Emma (halfhögt for sig själf i
det hon ser in i elden).
A, hur jag hoppades — hoppades och
längtade, sedan mitt enda hopp var barnet — och
när det kom — o, fasa! (Hon hviskar de sista orden
och döljer ansiktet i händerna.)
Fru Malmberg.
Tala inte så syndigt, Emma; det ryser i
mig att höra dig, och det är din plikt att älska
och vårda ditt barn, nu när det är här.
Alma
(knäböjer framför elden, rör om och kastar in ett pat
vedträd).
Det finns mången mor, ska jag säga, som
haft en hel skara präktiga gossar och flickor,
som växt opp kring henne och ändå hållit mest
af sitt vanskapade barn mer än alla de andra.
Emma.
Vansfeapad! Ja. det är hvad de kalla honom.
(Paus.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
