Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(.Faller på knä.) 0, Gud, tänk på mitt lilla barn
— så hjälplös, så oskyldig. Han har ju inte
hunnit göra något ondt, begå en enda synd —
han har inte druckit sig rusig af lifvets fullhet
och styrka och kärlek — han har inte ännu
vandrat lifvet fram, modig och stolt, glömmande
Dig! Det var jag, som gjorde det, fader i
himmelen! Straffa mig — men, o, tag mitt barn
till Dig. Världen är så syndfull, så svår — tag
honom bort — tag honom nu, nu! (Hon stapplar
UPP fr<*n s*n knä böjande ställning, lyssnar.) Han rör
sig. (Går och ser på vaggan, Intar sig ner o/ver den.)
Å, hur litet du vet, när du kan le i sömnen!
(.Faller på knä vid vaggan.) Ljufva lilla ansikte
-tror du, att du kommer att le sedan, när du
blir större och ser andra gossar springa omkring
— när du kommer att krypa, kräla som en mask
- och när du blir man — när andra triumfera
i sin stolta manlighet och styrka — kommer du
också då att le? Skall du kunna uthärda det,
liten? (Hon rör på vaggan som för att lugna honom.
Hon jollrar, kaIfhögt, drömmande) Det gör
ingenting, det gör ingenting — mamma skall alltid
vara hos dig — alltid, alltid — hennes famn din
tröst — hennes arm ditt stöd — alltid, alltid.
(Hon tystnar, liksom slagen af fasa.) Alltid? Hvem
vet det — jag kan dö! Dö före honom och
lämna honom åt andras barmhärtighet... 0, jag
kan inte, jag kan inte! Jag vågar inte! (Böjer
sitt hufvud öfver vaggans kant, därefter hämtar sig till
hälften och dock med undettryckt lidelse hviskar.) Barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
