Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
meni än dessa andra, därför att hon ville befrias
från åsynen af det barn, som väckte hennes
vämjelse...
Emma
(reser sitt hufvud och flammar till, liksom for att säga
något, men hejdar sig och förblir stum. Hon går
mot dörren).
Fru Malmberg.
Emma, minns du inte, hur du drog in i
detta hus som en lycklig* ung hustru, hur du
jublade och log — o, att du skulle så lämna det!
Emma (veknaroch står tveksam.
Hviskar dröm ma n de).
Ja, jag minns . . .
Fru Malmberg.
Jag har aldrig haft någon annan än dig,
jag kallade dig mitt solsken och min fröjd —
ingen kunde le som du, ingen glädjas åt lifvet
som du — o, att det skulle så sluta! (Sjunker
ner på en stol och gömmer gråtande ansiktet i händerna.)
Emma
(står ett ögonblick tveksam, veknar allt mera, går därefter
stilla fram till modem och faller på knä invid
henne. Ser upp till henne).
Mor, jag är inte så hård — det var inte
för min skull, det var ju för barnets — när
Gud inte ville, måste ju jag — och, mor, du
har aldrig älskat mig så högt, som jag älskade
mitt lilla barn, just när jag tog det lif, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
